Adrenalin och lussebullar

ADRENALIN
Tänk att människor kan göra mig så adrenalinstinn och förbannad? Det är otroligt vad arrogans och dryghet kan skapa illamående hos mig. Denna ovilja till ett relevant lyssnande från andra människor och denna ovilja till att ta eget ansvar för sina handlingar eller sina icke-handlingar som så många har.

Det var en person på mitt arbete idag som gjorde mig så förbannad att pulsen slog i väldigt snabb takt. Och när jag blir så där arg har jag svårt - mycket svårt att få orden rätt i munnen. Därför håller jag i stället truten och går därifrån. Det känns bättre att få lugna ner sig lite och ta upp det senare när jag inte är fullt lika arg. Å andra sidan har jag då oftast sovit på saken och är inte alls lika upprörd längre vilket leder till att ämnet inte ens behövs tas upp. Vad är bäst - att gapa och skrika och bli förbannad eller att lugnt gå därifrån och sedan låta allt vara osagt?

LUSSEBULLAR
Å andra sidan blir jag glad när jag får träffa människor som jag tycker mycket om. Det fick jag också göra idag - i flera timmar. Vi drack the, åt väldigt goda lussebullar och pratade i flera flera timmar.

Min slutsats blir av denna dag:
Det goda vinner över det onda, precis som i amerikanska filmer!

Sov gott!