Jag bara grinar...

Det måste vara åldern?! Eller?! Det var ett Lucia-tåg som besökte mitt jobb denna eftermiddag. 9:e klass från en skola i närheten. De hann inte mer än in i vår matsal förrän jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag vet inte vad det är med mig riktigt men känslorna liksom bara väller upp. De sjöng dessutom så otroligt bra att jag blev helt ställd - så där bra lät det inte när vi lussade i skolan för en sisodär hundra år sen. Vi kan tacka alla Idol-program för det tror jag.

Det var så vackert, så traditionellt och så stilfullt. Amerikanarna som hänger i huset undrade nog vad KKK gjorde där... och varför KKK hade brinnande ljus i håret?!

Verkligheten efter min underbara flykt från vardagen börjar göra sig gällande. Det är gnälligt, jobbigt, surt och bittert på jobbet. Inget vidare med andra ord. Tur att det bara är några dagar kvar innan vi får gå på ledighet.

Jag tänkte spendera mina härliga bonusdagar med att packa. Böcker, tyger, porslin, ja allt som vi faktiskt inte behöver ha framme under ungefär en månads tid. För sen bär det av mot HUSET! 185 kvm av tomrum som bara väntar på att jag ska inreda. Spännande!