SATC

Jag vågade igår. Jag vågade dricka en hel öl. Det gick alldeles utmärkt. Det beror självklart på sällskapet. Mycket trevligt sådant. Vi såg en film och åt mat efteråt. Det var så skönt, så skönt. Det finns helt vanliga väldigt schyssta människor "out there". Jag känner dem inte alls men det gick bra ändå.

Jag fick dessutom grina helt fritt på bion. Hjärta och smärta och "love survives everything"... ni vet. Tjejdravel. Bra för sinnet!

Jag vaknade dock i morse igen och trodde att allt var en dröm. Det är det inte. Jag är så ledsen fortfarande. Varför kan jag inte bli arg?