Gräs

Det spelar ingen roll att mitt hjärta har gått i tusen miljoner bitar. Gräset växer i alla fall. Nu är det kortare än innan. Eftersom jag, enligt honom själv, FÖRBJÖD honom att bo i sitt eget hus så "fick jag minsann ta hand om allt själv". Jag ser inte skillnanden från före och nu.

Idag är inget bättre från igår. Jag önskar att jag åtminstone kunde bli lite arg. Men det går inte. Jag är inte arg, jag är bara väldigt, väldigt, väldigt ledsen.