Halva?

Idag fick jag höra att det bara fanns halva jag kvar. Jag blev helt ställd. Så jag svarade att "nej, så är inte fallet - hela jag är faktiskt kvar". Jag har sen funderat på detta uttalande hela dagen. Jag uppfattar, på riktigt, att jag aldrig har varit så hel i hela mitt liv. Detta trots att mitt liv är upp och ner, inget är riktigt som det ska. Jag känner mig så lugn och hel. Jag förstår ju att det kanske inte var riktigt så hon menade när hon sa att halva jag var borta, hon syftade på att en del av min kroppsvikt har försvunnit, men det är så jag känner. Från ytterlighet till ytterlighet. Jag är hel. Otroligt rastlös men hel. Eller ska jag kanske skriva lika rastlös som vanligt men mer hel är någonsin. Jag får tråkigt direkt när jag inte har något att göra, fastän jag har massor att göra men inte vill ta tag i. Jag borde dock göra det. Men vill inte. Lika lite som jag vill vara vuxen... alltså är jag inte det. Jag är säker på att det kommer dagar när jag behöver vara vuxen men just nu känns de avlägsna. Tack och lov.

Otvunget och ovuxet. Sånt gillar jag just nu.

Imorgon bokas det resa till Dublin. Hå hå ja ja vad det ska bli roligt! Jag hoppas att någon vill följa med mig till The Old Jameson distillery. Guinness bryggeriet var jag på förra gången. Kan självklart tänka mig att gå dit igen. Så klart.