Joråsåatt

…dagarna går och jag blir äldre med dem. Och vi hade i alla fall otur med vädret. Jag har uppriktigt aldrig förstått mig på människan. Det kan inte finnas en varelse som ojar sig så om det regnar. Fatta om man skulle få höra samma sorts konversation mellan några rådjur över fikabordet (d v s en saltsten så här på hösten/vintern)

” - Men oj vad det regnar ute”
”- Ja det är inte klokt. Å vad det regnade igår. För att inte tala om förra veckan… Då kom det säkert 20 mm på en timme.”
”- Ska det aldrig sluta?”
”-Det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem”
”- Ja, men det är snart jul… tur att vi inte är grisar”.

Det vore kul att få tjuvlyssna på en sån konversation, två djur emellan. Vi kan inget göra om det regnar. Samtliga som jag arbetar med (nästan) har tak över huvudet, ett element max 4 meter bort, varma sköna kläder och… ja inget mer. Men de SLUTAR ju aldrig oja sig över vädret. Vi sitter ju inne hela dagarna, sen rusar vi ut till våra bilar, kör hem och sen in i våra varma hus. Hur besvärligt kan det vara?

Förmodligen har det hänt att även jag har funderat över vädret, det ska jag naturligtvis inte förneka. Det finns ingen chans dock att jag tänker älta det dag ut och dag in, något som jag absolut inte kan styra över och aldrig kommer att kunna göra något åt. Punkt. När jag vinner 47 miljoner på Lotto kan jag däremot köpa mig ett hus i ett varmt land och dra dit när lusten faller på. Coolt. För jag vinner ju snart. Undrar just var jag ska köpa ett hus någonstans? Vad säger du, Kungen, ett hus på franska Rivieran kanske?

Jag har just stuvat i mig fyra, eller var det kanske sex stycken, kakor av märket Oreo. Det rekommenderas. Ja kanske inte mängden, men kakorna. De är grymt goda.