jävligt mycket kaffe

I den mjuka världen så existerar 32 tums LCD tv-apparater, rosa moln, luddkänslan i magen, lyckorus, skratt, kärlek och ömsesidig respekt. I den hårda världen finns det ingenting sånt. Där finns det bara en 15 år gammal halvtaskig teve som samlar damm, ångest, klumpar i magen, ensamhet och jävligt mycket kaffe. Om man jämför alltså. Men vem jämför? Inte jag. Vi har terapimail, jag och kollegan. Hon mår inget vidare. Jag är urusel på att peppa. Vi försöker lite trevande att hjälpa varandra men som sagt, den hårda världen är inte alls lika bra som den mjuka världen. Om man jämför. Men det gör vi ju inte.

Å andra sidan – bara tanken ger mig rysningar. Feel good-rysningar. Hmmm jo då, jag tackar och bugar och bockar. Det känns bra och det skapar mersmak. Att jag nu skriver en smula kryptiskt bryr jag mig inte om. Ni kan gott fundera lite. Eller rättare sagt: jag lovar att mina tankebanor sällan, ja nästan aldrig, är som en rak linje som man kan följa från punkt A till punkt B. Det är en stor härva av banor som trasslar in sig i varandra och är omöjliga att reda ut. Därför kommer orden och meningarna inte alltid ut ur huvudet på ett förståligt sätt.