Jag ska aldrig mer...

Eller? Jo då det kommer jag visste. Men ack så full jag blev på fastande mage efter en 6 timmars sjukhusvistelse med gamla farmor. Med henne är det skrutt och jag hoppas innerligt för hennes skull att det kommer att gå fort.

Min lördag gick åt till att överleva och utanför fönstret var det 25 grader varmt. Jag överlevde. Och gick på en fest till. Så kan det gå.

MS säger att tåget har gått. När jag ser bilden av tåget som går så är det dock fel bild. Det är ju inte jag som ska stå kvar på perrongen. Det är ju jag som ska sitta i tåget och åka bort. Så tills bilden förändras i mitt huvud när jag blundar så kommer det att vara som det är. Punkt slut.

MS säger även att han är "typ fett kär". Det tycker jag är fint! Det är verkligen fint. Det bubblar i magen och så blir det så där varmt och skönt. På honom alltså. Antar jag.