Löven som prasslar och gammal mjölk

När jag ligger alldeles stilla på gräsmattan, känner en fluga krypa på benet, solen bränna på näsan och tittar på himlen så rör sig molnen väldigt snabbt. Ljudet av löven som prasslar i vinden är påtagligt högt. Det som är mest påfallande är lukterna - gräset, jorden, målarfärgen från möblerna, nytvättad tvätt, lite deodorant och varm hud. Det kan vara så ljuvligt att vara ensam i bland!

När jag kommer hem kommer verkligheten över mig, jag blir sur för att L inte är hemma än, att det ligger räkningar på bordet, att ingen har dammsugit (läs: jag), vi har gammal mjölk i kylen och jag känner att det är väldigt ont om tid att njuta så där som nyss. Semestern är snart över. Paniken sprider sig. Ångesten kommer krypande. Jag är mycket tacksam över att vi ska få resa bort senare i höst. Mycket tacksam. Jag ser fram emot det.