Jag kände honom inte ens

Jag kände inte Colin McRae, inte alls faktiskt. Jag visste knappt inte hur han såg ut ens, men när människor dör, som inte ska dö än, så blir jag riktigt illa till mods. Detta händer ju dagligen, överallt i världen, dessa människor får sällan rubriker på löpsedlarna. Det blir mig övermäktigt när jag tänker på det. För alla människor som försvinner och dör lämnar ju efter sig människor i oändlig sorg. Det är mest dessa människor jag känner för. Det skulle förmodligen gå sönder något i mig, på riktigt, om något liknande inträffade med människorna som jag har runt omkring mig.

Jag fick bara häromdagen se att gitarristen i Madrugada hade tagit självmord. Det var dock en gammal nyhet, från i somras någon gång. De hade hittat honom hemma på golvet med gitarren i handen. Jag hade inte en aning om hur han såg ut heller och lika lite som Colin kände jag gitarristen i Madrugada. Det spelar dock ingen roll. Jag känner så för hans nära och kära ändå.

Det är jobbigt att känna saker hela tiden. Jag får nog sluta med det. Inte undra på att det känns som tegelstenar på axlarna hela tiden.