Ska inte bry mig mer?

Jag chattade just med sonen. Han och hans pappa har varit på Boda borg och och så har de bowlat. Måndag och tisdag. Sen var pappa inte pappa längre utan ville vara ego och åka till sin nya kvinna. Så sonen fick åka till en kompis. Det var väl snällt?

Sonen tyckte själv att allt är väldigt bra och att jag inte ska överdriva i mitt frågande. Då ska jag inte fråga mer helt enkelt. Det är ju bara dumma lilla jag som bryr mig lite. Det är ju synd att jag gör det. Det är synd att jag kan använda min hjärna till att känna och tänka. Fan så enkelt det vore att stänga av. Och faktiskt, så ska jag berätta, så lyckades jag en liten kort stund göra det idag. Det är därför jag sitter uppe så här sent för jag kom just hem. Jag har haft en väldigt trevlig grillkväll hos L och Z. För en kort stund så glömmer jag allt och har väldigt trevligt. Sen kom jag hem. Det är nästan så att jag vill ropa: Hallååå! Jag har haft jättetrevligt... var är ni? Och så kommer jag på att det inte är någon här, att krama om och pussa på en stund. Det är verkligen inte någon dröm det här, det är fullkomlig realitet. Verkligheten kastar sig över mig. Röker en cigg på trappan. Tittar i det tomma köket. Tittar i det stora tomma vardagsrummet. Tänder lyset i sovrummet för att se om det är någon där. Men det är ingen där. Han är någon helt annanstans och kramas. Det är inte rättvist! Nej, det är inte rättvist. Jag skriver det igen, det har gått för fort det här. Det är något som inte står rätt till.

Jag har varit på jobbet i två dagar. Jag förstår inte riktigt hur jag har klarat det.