Joe Labero och döden

När jag blir stor ska jag inte gifta mig i kyrkan. Jag är inte ens medlem i den klubben längre. Jag slängde mitt medlemskort och sa upp prenumerationen liksom. Jag kommer förmodligen att dö ändå, trots att jag inte betalar mitt 10:e till Svenska Kyrkan.

Däremot vill jag gärna gifta mig någon gång, men på ett helt annat ställe och med en helt annan vigselförättare än en präst. Kungen tycker att Joe Laberos terass vid Franska Rivieran är ett sånt ställe och jag kan förvisso hålla med honom. Och eftersom Joe Labero snart kommer hit så ska jag se till att få ett back-stagepass och fråga honom. Om jag får gifta mig på hans terass. Vem jag ska gifta mig med är ännu dock oklart, men jag tänkte att om jag fixar platsen först och letar sen så löser det sig alltid.

Fast egentligen är det en annan plats (lite tråkigt realistiskt så där) som jag har i tankarna. Det bör ske under sommarmånaderna då det är en sommarplats. Eller förresten, det finns nog faktiskt två ställen när jag tänker efter.

Nu ska jag sussa. Det är en låånnggg fredag i morgon, i dubbel bemärkelse. Upp tidigt, åka bil en stund, fika, äta, dricka kaffe, röka, dricka kaffe, äta, sola och sen hem igen.