Tankar

Tankar som snurrar. T hade en plan. Den smulades sönder idag. Jag känner så för henne. Det känns tungt då jag vet hur längtig hon är. Längtig efter just det hon önskar sig mest. Det finns inget som säger att det inte går att laga ... men det var inte det beskedet hon ville ha just idag. Jo då, det känns i magen.

Mina tankar berör samma ämne. Jag frågade till och med högt på lunchen idag, mina kollegor, vad det är för fel på mig egentligen? Varför finns det ingen där ute som passar mig? De ställde sig helt oförstående till min fråga men sanningen är ju väldigt klar och tydligen. Jag duger helt enkelt inte. Jag är inte bra nog. Med den vetskapen får jag väl helt enkelt vänja mig med livet som ensam. Antar jag. Ibland är det skönt att vara ensam. För det mesta inte. Det finns en inre oro som gnager dagar och nätter igenom. Försöker svettas bort den men det verkar inte funka heller. Jag svettas nog för lite helt enkelt. Måste försöka svettas mer... bli bättre och starkare.

Ja jävlar vad tankarna snurrar nu....