Flyttbar disk

Jag skulle vilja att min hjärna var en flyttbar disk. När det runt omkring blir för jobbigt, då är det liksom bara att ta den flyttbara disken och koppla upp den mot någon fin resesajt eller fotosidan.se eller svenskaspel.se och så kan allt annat liksom bara försvinna.

Idag satt jag på ett möte och tänkte att alla människor i rummet är helt likadana på insidan. Alla är likadant uppbyggda. Det är bara vårt yttre och sättet att vara mot andra människor som är annorlunda. Jag var tvungen att tänka så... i två timmar. 120 minuter. För jag orkar bara inte med dessa människor.

Dessa tre dagar som denna vecka hittills har bestått av har varit de värsta i mitt arbetsliv någonsin. Jag har sett människors absolut mest sämsta sidor. Jag kan å andra sidan jämföra det med historierna från de överlevande från Estonia-katastrofen. Hur de förvandlats till "de som överlevde" jämfört med dem som inte överlevde. De blev liksom överlevnadsmaskiner - i negativ bemärkelse. Det var såna människor som jag tillbringade 120 minuter ihop med idag. Iskalla, empatilösa, töm och glöm, hånskrattande, vänd kappan efter vinden, stick andra i ryggen för att klara dig själv-människor.

Det, kära vänner, är min vardag just nu. 12 timmars arbetsdagar i ett "glatt gäng som gör allt för laget och företaget". Jo tjena...