Nähä inte denna gång heller

För er som inte vet så är jag djupt troende. VAAAaa?! Tänker ni säkert nu. Men jag är det. Djupt troende. På Lotto-guden. Det bästa eller det sämsta är att jag inte är ensam. Det bästa: jag är inte ensam om min tro att det någon gång blir min tur att vinna de 146 miljonerna som finns i potten. Det sämsta: det är aldrig jag som vinner. Det är alltid någon som bor i ett ruckel i skogen utan vatten och el eller någon som är 98 år gammal. Lotto-guden är orättvis. Jag kan väl inte rå för att jag både har tak över huvudet, vatten och el och bara är 35 år. Han/hon (jag har inte riktigt bestämt könet ännu) behöver ju se över hela sitt fördelningssystem av vinnare. Majoriteten som spelar har ju liksom ändå ett rätt vanligt hem. Någon gång måste ju även såna människor få vinna - i första hand jag då så klart.

Lotto-guden, som för övrigt bor på Gotland, har ju skickat sitt sändebud till fastlandet i form av en ande. Denna ande förföljer mig varje vecka och skriker i mina öron om kvällarna att " i tiotousssen talls år haarr jaag joubbat.. men nui kann vi ju spela på loottoo i stället". Då gör ju jag det - och sitter här som en jävla loser varje söndag efter att ha kollat resultatet. Jag tycker anden kan åka hem till Gotland och bo med Lottoguden där ett tag i stället för att visa sig via teven varje vecka hemma hos mig....

Apropå något helt annat så vill jag verkligen inte åka på kurs denna vecka heller. Jag vill vara hemma. Motviljan beror självklart på att jag inte har pluggat. Och att jag är nervös för tentan. Den beror också på att jag faktiskt vill vara hemma.

Kolla in den här länken! Den ger lite perspektiv till allt mitt dravel om att vinna på Lotto. Jag vet inte om den är sann men det är i alla fall häftigt att titta på.