Det gick inte

Smul, det gick inte. Jag var tvungen att vara hemma idag. Magen har på riktigt sagt ifrån, jag får lov att lyssna på den. Jag är så jävla svag och har helt tappat energin. Det känns OTROLIGT konstigt för mig som oftast har saker att göra hela tiden. Så i morse bestämde jag mig för att vara kvar hemma och lyssna på min mage. Vi har haft diskussioner idag. Långa sådana. Jag vill bli frisk och magen vill vara sjuk. Som alltid när jag är hemma från arbetet har den lilla ångestdjävulen suttit på axeln också, så man kan säga att jag har i alla fall inte varit ensam idag. Jag har haft gott om sällskap. Magen och ångestdjävulen. I morgon får jag ignorera magen igen samt att så fort jag går till jobbet så försvinner ångestdjävulen automatiskt. Nästan. För ibland dyker han upp och påminner mig om allt det där andra som jag borde ha gjort istället för att jobba. Jag tycker att magen och ångestdjävulen kan åka till Cuba på semester. De kan väl snacka med Fidel Castro istället för mig. Fidel har ju gått i pension nu så han har säkert gott om tid. Om han ens lever vill säga.