Ett plommon
Jag fick besök av fyra brudar nu på kvällen och så försökte jag titta på Allsång tillsammans med dem. Fast då ringde det så klart och jag är ju i världsklass när det gäller telefonpratande så det blev varken sällskap eller tv-tittande.
Jag är förundrad över Allsången. När jag bodde i Stockholm var jag ofta där, ibland hände det även att jag var på väg, men fastnade. Oftast på en krog med ett glas rött i handen. Jag minns en gång när min bästaste sambo på jorden, hans kille D och jag skulle gå dit. Vi hamnade framför tv:n på sunkkrogen mitt emot mitt arbete i stället. Och jisses vad fulla vi blev. Vinet kostade ju alltid 25 kronor glaset och om man lärt känna ägaren tillräckligt så kunde det emellanåt komma ut en flaska med något obestämbart gratis. Allsången var väldigt bra. På tv. Det är inte bra längre, inte alls faktiskt. Förmodligen ett utdöende fenomen. Eller så är det för att jag är nykter på tisdagarna numera.
Jag minns alldeles särskilt en annan kväll på samma sunkiga krog. Min bästaste sambo var med då också, samt min kollega E, hans tjej och en kompis till honom, M. Min sambo och jag tjafsade hela kvällen om vi trodde att kompisen till E gick att ragga upp. Min sambo vann. Och man kan säga så här... när kompisen M vaknade morgonen därefter, med Jägermeistern åkandes upp och ner i halsen, så blev han livrädd över att blivit uppraggad av en kille. Som låg bredvid honom i sängen. Jag fick ju ett samtal med information direkt på morgonen efter, men kompisen M har nog hållt tyst om detta under alla dessa år. Jag hade väldigt svårt att hålla detta inne för min kollega E, vi delade dessutom arbetsrum och hade inte så många hemligheter för varandra. Roligt var det i alla fall.
Man skulle kunna tro att jag ofta var ute och drack vin när jag bodde i Stockholm. Det är helt riktigt uppfattat.
Kvällens middag bestod i tre koppar the, två svartvinbärsthe och en Earl Grey, samt ett plommon. Jag tror att det är det som kallas tallriksmodellen? Blandningen mellan the-sorter, alltså.
Det var förresten kollegan E som introducerade mig för Coldplay. Jag är mycket tacksam för det. Mycket.
Med sambo menar jag förresten egentligen kombo. Vi delade lägenhet och jag saknar honom väldigt mycket emellanåt.
Jag är förundrad över Allsången. När jag bodde i Stockholm var jag ofta där, ibland hände det även att jag var på väg, men fastnade. Oftast på en krog med ett glas rött i handen. Jag minns en gång när min bästaste sambo på jorden, hans kille D och jag skulle gå dit. Vi hamnade framför tv:n på sunkkrogen mitt emot mitt arbete i stället. Och jisses vad fulla vi blev. Vinet kostade ju alltid 25 kronor glaset och om man lärt känna ägaren tillräckligt så kunde det emellanåt komma ut en flaska med något obestämbart gratis. Allsången var väldigt bra. På tv. Det är inte bra längre, inte alls faktiskt. Förmodligen ett utdöende fenomen. Eller så är det för att jag är nykter på tisdagarna numera.
Jag minns alldeles särskilt en annan kväll på samma sunkiga krog. Min bästaste sambo var med då också, samt min kollega E, hans tjej och en kompis till honom, M. Min sambo och jag tjafsade hela kvällen om vi trodde att kompisen till E gick att ragga upp. Min sambo vann. Och man kan säga så här... när kompisen M vaknade morgonen därefter, med Jägermeistern åkandes upp och ner i halsen, så blev han livrädd över att blivit uppraggad av en kille. Som låg bredvid honom i sängen. Jag fick ju ett samtal med information direkt på morgonen efter, men kompisen M har nog hållt tyst om detta under alla dessa år. Jag hade väldigt svårt att hålla detta inne för min kollega E, vi delade dessutom arbetsrum och hade inte så många hemligheter för varandra. Roligt var det i alla fall.
Man skulle kunna tro att jag ofta var ute och drack vin när jag bodde i Stockholm. Det är helt riktigt uppfattat.
Kvällens middag bestod i tre koppar the, två svartvinbärsthe och en Earl Grey, samt ett plommon. Jag tror att det är det som kallas tallriksmodellen? Blandningen mellan the-sorter, alltså.
Det var förresten kollegan E som introducerade mig för Coldplay. Jag är mycket tacksam för det. Mycket.
Med sambo menar jag förresten egentligen kombo. Vi delade lägenhet och jag saknar honom väldigt mycket emellanåt.
posted by Anna at 21:19
1 Comments:
Ja och tänk att min vinkonsumtion sjönk drastiskt när du flyttade, det tycker jag var riktigt ojuste. Men nu kan du ju faktiskt flytta tillbaka igen. Det skulle vara mycket bättre!
Skicka en kommentar
<< Home