Tisdag

Sen ankomst, låånnnngg lunch, hem tidigt. Idag strejkade min hjärna helt. Lunchen var väldigt bra, tack M. Det är skönt att prata. Skönt att lyssna. Att lyssna gör att jag släpper mina egna tankar en stund och det är otroligt befriande.

Jag har även vattnat blommor då jag är husvakt. Det finns ofantligt många blommor i den trädgården. Jag kommer nog att tömma brunnen på denna vecka som de är borta. Jag har även lyssnat i flera timmar på min vän A. Vi rökte även många, många cigg , drack kaffe och pratade allvarliga saker.

Jag saknar min "röst i natten". Han är så bra att ventilera med så här på kvällskvisten när alla andra inte är vakna. Han är inte hemma. Han är borta. Han kommer väl hem någon gång dock kan jag tro.

Jag har förmodligen skrivit det förut men jag inser mer och mer att jag har fantastiska människor runt mig. De liksom bara finns där. Jag vet inte om det är helt plötsligt att de finns där, men det är en plötslig upptäckt för mig. De finns där. Jag borde alltså ha gjort ett avtryck i deras liv eftersom de finns där för mig nu när jag krisar. De liksom lyfter upp mig och det känns otroligt. Kan hända att M smittade ner mig i dag med sin tro och sina förhoppningar inför hans framtid. Det innebär att jag ser själv att min framtid ligger helt öppen och orörd och kommer förmodligen bli ... så spännande som jag själv väljer att göra den. Det är ju... fantastiskt?!