Och vips...

Jo då, och vips var klockan halv fem på morgonen när jag klev innanför dörren hemma i morse och ja jag är jävligt bakis idag. Jag hade helst sett att Big M, som är min stora systers arbetsnamn på Kungen, hade varit kvar här hela dagen och hela kvällen och hela natten men så funkar det ju inte om man ska vara vuxen. För det är vi ju egentligen. Vi döljer det jävligt väl bara. Jag är så tacksam för att livet erbjuder nya dagar konstant. De liksom följer varandra, gång på gång. Dagarna alltså. Nya dagar. För på de nya dagarna kommer det nya händelser och det gör mig glad.

Vi är väldigt officiella nu. Det är extremt fånigt att ens försöka dölja. Så jag vet inte riktigt varför jag ens trodde att jag skulle kunna klara av det. Framför allt så vet jag inte riktigt varför jag ens skulle smyga? Jag är ju så extremt lycklig så det är oförskämt. Ja rent ut sagt oförskämt.

Förresten så mötte jag min snart före detta svärmor häromdagen. Hon hälsade inte. Jag vet inte om det berodde på att hon inte hann uppfatta att jag svischade förbi eller om hon valde att inte hälsa. Hennes man hälsade dock. 50% får jag väl nöja mig med då i alla fall. Eller?! Jag har egentligen inte behov alls att få henne att säga hej heller men lite underligt är det nog. Jag har ändå levt ihop med henne son i 6 år.

Min mamma ringer och skäller på mig på lördagmorgnarna. Hon är hetsig, säger massor med saker om och om igen. Jag tvingas att höja rösten och bli arg på henne. Jag förstår dock varför hon gör så, det vill säga, jag lägger inte ner någon större vikt på hennes sätt. Hon sitter 20 mil bort och är livrädd att jag ska hamna i en situation som är ohållbar. Hon är orolig. Jag förstår henne. Det skulle jag också vara om jag var mamma till mig. För vem vill ha en 35-årig dotter som beter sig som en 14-åring, som är ute och slarvar till halv fem på morgnarna och hånglar mest överallt och hela tiden? Jag verkar ju uppenbarligen ha tappat en del omdöme men å andra sidan vet hon inte om just det och det man inte vet lider man inte av. Hon är mest orolig över husförsäljningen. Och eventuella skulder som kan komma som ett brev på posten. Jag vet ju inget själv än. Det får framtiden utvisa.

Den närmsta framtiden blir en soffa. Horisontellt läge. För min del. Kanske även smågodis om jag har tur. Och skräpmat. Kaos för mage men trevligt för sinnet.