Ensam och lite snuvig

Kan ha att göra med att jag är en smula förkyld men jag satt här och reflekterade över min födelsedag, som inträffade i lördags. Som vanligt blir min sinnesstämning lite dyster och melankolisk när den dagen kommer. Trots tusentals glada människor runt omkring mig så hamnade jag själv på en av konserterna på Peace&Love. Där satt jag och försvann totalt in i musiken. Ensam. Som vanligt. Det gjorde inte särskilt mycket, jag börjar bli van, men jag kom precis ihåg känslan - alldeles nyss. Ensamheten varade bara en kort stund dessutom, sen hittade jag dem igen - mina vänner. Men jag må säga att, även om känslan är otroligt flyktig, så vill jag verkligen inte känna så nästa år. För varje år tänker jag att det ska kännas annorlunda, men det gör det inte. Men nästa år så... kanske.

Jag kom just hem. Två sköna dagar hos mamma. Badat, solat, läst, ätit massor med mat, varit osams, skrattat, lyssnat på musik (?) på väldigt hög volym i bilen....... nu är jag trött. Sov gott!