Senil demens

Ja antingen senil eller alzheimer... hur fan ska det vara om 30 år när jag är så här glömsk redan nu? Inget allvarligt har hänt men jag glömmer bort saker hela tiden. Mest saker som har med hemmet att göra så det är inte så viktigt. Det går alltid att göra en annan dag. Det är bara så jävla tråkigt att glömma bort saker...

Däremot glömmer jag aldrig vissa andra saker. Som att jag spillde vin på Toves jacka på Hotel Anno 1647 när vi tog en härlig vinfylla där en gång. Jag glömmer inte heller att jag spillde Irish Coffee på henne på Mördarpuben. Jag glömmer aldrig när jag hittade min hyrestant i vårt gemesamma kapprum när jag bodde med Andreas i Årsta. Tanten var aspackad och pillerstinn. Inte heller glömmer jag att hon försökte tända eld på sin etagevåning så att jag fick ringa brandkåren. Jag glömmer inte heller alla gånger jag möttes av min ex-sambo, hög som ett höghus och med ångesten svettandes ur varenda por. Jag glömmer inte heller att jag konstant var otrogen mot honom. Eller alla gånger vi bråkade. Jag glömmer aldrig killen i Trollhättan, inte heller killen på en camping i Norberg. Äckelgubben på tunnelbanan som runkade mellan Medis och Gullmarsplan. Zigge, som förstörde hela min trevliga helg med min mamma. Eller hur ledsen jag var när jag fick veta att en tidigare sambo var otrogen. Eller hur ledsen jag blev den kvällen då allt sket sig mellan mig och min bästa vän.

Allt det här var för länge sen och bara tråkiga saker. DET kan min hjärna fortfarande komma ihåg. Hur är det möjligt?