Räksmörgås i Smedjebacken

Efter att bara ha jobbat och skyndat hit och dit var denna helg välbehövlig. Vi har det så bra när vi åker bort, jag och min kille.

Eftersom ni alla har haft sol i helgen så kan ni ju bara hur underbar en kväll på Dalhalla med Antony and the Johnsons var.... No words (in the Dalhalla-woods) can tell!

Dalhalla som konsertställe är ju bara så häftigt. Antony gjorde sig bra där, men min hjärna ville gärna (ha ha ha) försvinna bort mot trädtopparna så jag vet inte om jag kan säga att konserten var suverän. Dock var hela evenemanget suveränt!

Eftersom ca 3900 personer av 4000 möjliga var Stockholms-bor så har jag nya dråpliga historier om dessa människor och deras otroligt naiva (läs: helt urblåsta) inställning till allt liv utanför tullarna. Går inte dessa människor i samma skolor som vi ute i landet har gjort? Ibland undrar jag.... eller lyckas jag helt enkelt bara stöta samman med dem som är så där "naiva"? Det konstiga är att jag absolut inte träffade någon av dessa människor under tiden jag bodde i Stockholm. De har liksom hittat mig nu... flera år senare.

Lärdom: om du någonsin tänkt att åka till Rättvik för att dricka en öl - åk någon annanstans!

Idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut: jag har ätit en räkmacka i hamnen i Smedjebacken. Det är livskvalitet! Det är nästan lika roligt som jazzgiget på bryggan i Örkelljunga. Ska tilläggas att jag har gjort flera saker idag som jag aldrig har gjort förut t ex nästan suttit i en vedbod fylld med torr ved samt med dunkar av bensin runt mig och rökt en cigg. Det gäller att utmana ödet, eller hur?

Det är pappans spark på bilden. Den står helt ensam vid sjön där han själv numera flyter omkring med fiskarna. Det är en fin gammal spark.