It's a way of living

Jo tack. Bakfyllan. Det var i vilket fall som helst roligt kvällen innan. Jag har varit på biker-fest. I grannkommunen. Eller biker-fest... jo det kan man verkligen kalla det. Jag har nog nästan aldrig varit så malplacerad någon gång. Kan tänkas att det kändes lika främmande att hänga på Spy Bar d v s inte min värld. Däremot känner jag mig mer hemma i en mörk, sunkig och jävligt rökig källarvåning i grannkommunen än något annat "fint" inneställe runt Svampen på Sture. Det är åtminstone väldigt trevliga människor där. Mer äkta fylla. Jag gillar't. Inbjudningen kom som en skänk från ovan så där vid halv fyra i lördagseftermiddag. Jag var ju liksom lite sugen på att festa och det fick jag göra. Med råge. 100% säker på att jag inte skulle känna någon alls. Det slutade som vanligt med att det var jag som kände flest - vilket förvånade mig väldigt. Jag hade inte en aning om att jag faktiskt känner så många olika sorts människor. Pluspoäng till mig! Som sagt... jag gillar't!