Allt

Jo då, jag gjorde allt som man borde göra. Fast minimalt och med många pauser. Nu är det redan andra halvlek på denna vecka, vi närmar oss slutspel snabbt. Själva finalen tar nog plats på fredagkväll med julfest. Uppvärmning sker i mitt hem av diverse medspelare. Hela laget får dock inte plats så vi kommer att ha uppvärmning på olika planer i närliggande område.

SEN har jag semester. Kanske. Jag tror faktiskt inte att jag kommer att få ta semester. Kollegan ska ha barn. Och det blir förmodligen kejsarsnitt, redan nästa vecka, så min semester är nog att glömma. Det är ju knappast inte läge att ställa motkrav, då får jag väl sparken kan jag tro. Och jag som har längtat så efter att få vara ledig några dagar. Just därför att jag vet hur tufft det kommer att bli när kollegan ska vara hemma med sin nya bäbis. Jag får jobba dubbelt igen och jag är ju precis 100% mentalt slut. I kropp och själ. Därför ville jag försöka ladda batterierna lite. Och så får jag eventuellt inte gör det i alla fall. Det har gått så långt att jag nästan blev arg på min kollega när han berättade detta, vilket är helt absurt. Jag kan väl för tusan inte bli arg över att han ska få barn, bara för att jag ville ha semester? Jag är helt knäpp. Eller som sagt, helt mentalt slut. Då blir det konstiga känslor, mest av den aggressiva sorten, som dyker upp när jag minst anar det.

Att jag sen gick tidigare från jobbet för att jag hade varit tvungen att boka om en tid hos manikyristen, för att hon inte kunde på den tid vi bokade ursprungligen, för att sitta hos henne och VÄNTA I TVÅ TIMMAR var liksom grädden på moset. Hon bokade om mig för några veckor sen och passade samtidigt på att dubbelboka sig... så JAG fick sitta och vänta i två timmar alltså. Totalt onödig ledig tid från arbetet och totalt onödig tid överhuvudtaget. Jag blev irriterad och kunde inte alls njuta av att sitta still i en fåtölj. Om Staafen hade varit en liten, liten kille så hade han suttit på min axel och viskat coachande saker i mitt öra då... typ " din attityd betyder allt" "du bestämmer hur du vill vara" och så vidare... men han är inte så liten att han kan sitta på min axel i de där lägena när jag så väl behöver det. Jag blir irriterad. Jag försöker tänka positiva tankar men de negativa tar över helt. Jobbig sits.

Nu har jag i alla fall haft en trevlig kväll i goda vänners lag med glögg, pepparkakor med god ost, kaffe och massor av skitsnack. Härligt! Så kvällen slutade fint ändå. Jag har även betalt en räkning som jag hittade och strykt en sängkappa och chattat med Kungen och sonen. Samt släppt några brakskitar. FYI.