Förr eller senare

Förr eller senare så tar det mesta slut. Det roliga tar slut, det tråkiga tar slut, dåligt väder tar slut, bra väder tar slut, om det börjar regnar tar det också slut någon gång, om solen skiner så slocknar den någon gång...ja allting tar slut någon gång. Men allt börjar om igen också. Det är dit jag vill komma. Att börja om igen.

För vissa människor tar det lång tid, för andra går det snabbare. Jag har börjat om igen i mitt liv. Nyligen blev jag påmind om det gamla livet. Det gjorde mig väldigt ledsen. Väldigt. Det gjorde mig väldigt sårbar. Kan vara andra omständigheter som gör mig extra sårbar men jag har svårt att särskilja dem åt. Känslorna alltså. Jag vet inte om det ena beror på det andra eller om det är det andra som gör att det ena känns svårare, ty det går inte att läsa tankarna som svart på vitt. Det är mest en gråsuddig massa.

Det som i alla fall framstår rätt klart och tydligt i min värld just nu är att jag för en person bara är ett "hinder" och för en annan bara ett "ligg"..ha ha ha ha. Blir det något sorts hästhoppningshinder då? Liggande hinder liksom... Det är skönt att veta att jag gör avtryck i historien i alla fall.