Mina barn och andras ungar

Får man verkligen tycka väldigt illa om andras barn? Nu är det här väl inte direkt någon duvunge jag pratar om, barnet jag pratar om är 15 år - snart 16 - och är fullt kapabel till att ta egna beslut och ha egna åsikter. Barnet är den mest utstuderade, manipulativa och elaka unge jag någonsin träffat tror jag. Oavsett om föräldrarna kontaktas för att informeras om vad deras barn gör så blir det ett likgiltigt resultat därefter. Det är svårt att förklara exakt vad hon gör men det är mobbning på hög nivå, väldigt strukturerad sådan. Föräldrarna vill inte ta hand om det. Vi andra, ja även vi vuxna, blir lidande. Själva barnet är det omöjligt att prata med, hon är om sagt, en av de halaste ålarna på jorden.

Nej, vet ni vad, jag tycker verkligen genuint illa om denna flicka som snart ska bli kvinna. Och väldigt handfallen står jag och ser på när hon förstör andras liv, utan att kunna påverka ett dugg. Det är för jävligt! Ge mig tips och råd, snälla?!