Vet inte

Näää, ska du vara här inne får du gå ut! Så känns det. Usch!

Inget vidare

Jag är inget vidare på det här med att blogga längre. Kommer ihåg det ibland bara. Läser hellre andras. Om deras liv. Mitt liv känns lite tomgångsaktigt. Detta till trots att jag har massor att göra och umgås med massor med människor, så känslan är underlig. Jag vet fortfarande inte vad jag väntar på riktigt. Eller jo, det vet jag ju faktiskt. Smul vet vad jag menar. Fast vi hann inte prata så mycket om det förra veckan. Ibland behövs det inte så många ord heller för den delen.

Jag ser fram emot en ångestfylld julhelg. Jag vet hur jag blir och ska försöka att inte streta emot så mycket för det gör det bara värre. Läser på Annas blogg. Hon har det en miljard gånger värre. Jag är inte ens i närheten.

Lid led har lidit

Men nu är det slut på det. Måndagen är snart slut. Jobbig dag. Bra start men jobbig för övrigt. En långpromenad gjorde susen. Sen lite chililax på det. Jag är ändå ledsen. Men i morgon går det över också. Alldeles säkert. Ty är det någon som har en överlevnadsinstinkt, eller rättare sagt, lägger alla jobbiga tankar åt sidan så är det jag. Alltid. Ser alltid framåt. Men fan vad det svider i magen ändå.

Bok

"Känslan kan bli så överväldigande att jag nästan tappar andan. Sen börjar det svida. I magtrakten. Sen kommer tårarna."

Så ska min bok börja. Den jag ska skriva. När jag ska skriva den? Ingen aning. Den ska börja så där i alla fall.