Riddarskolan, hästar och smuts

Ikväll fick jag bevittna ytterligare en riddardubbning. Efter en timme hade alla barnen redan glömt varför de var där. Eller så låtsas de bara. Kanske är det något de genomlider endast för att man måste. Jag hoppas att de tar med sig åtminstone något av allt de pratat om i Riddarskolan sedan i höstas. Mången blick tittar snett på mig. "Vad gör jag där? Jag har ju inga egna barn". Jag orkar inte med människor ibland.

Jag byter batterier på gosedjur, små gulliga hästar, på jobbet. I rumpan på hästarna sitter batterierna. Idag hann jag stoppa upp fingrarna i rumpan på ca 98 gosedjur. Det känns ... helt absurt. En del av min administrativa tjänst på inköpsavdelningen.

Vi har väldigt väldigt smutsigt hemma. Vi har nästan inte varit hemma alls. Knappt. Vem är det som smutsar ner hemma hos oss om inte vi är hemma?

Vi var på H igår. Jag vet inte om det finns något annat ställe där det finns så god mat? Jo kanske, men det är svårt att hitta. Vi fick vara bakis idag också. Tänk er att vara bakis och stoppa upp fingrarna i rumpan på 98 gosedjur? Hmmmm ... jag är glad att det är en ny dag i morgon.

”Jag har haft sex vid 90 år” eller...VÅGA VÄGRA AFTONBLADET

”Jag har haft sex vid 90 år”. Men snälla snälla snälla journalister och mediamänniskor och alla människor som skriver i officiella tidningar eller webbupplagor. JAG VILL INTE VETA ATT ALICE PIPPAR! Det är ju självklart att det är bra för henne och det är väl bra att alla människor har ett sunt sexliv. Men någon måtta får det vara.

Jag har förresten inte läst om Alice men jag såg rubriken och dissar härmed Aftonbladet för all evighet.

Det känns som att vi måste göra uppror snart. Uppror mot medias sätt att fördumma oss. Jo, ja självklart är det upp till mig att välja att inte läsa skiten. Men det är Aftonbladet och Expressens löpisar som hänger utanför varje kiosk jag passerar. TRAMS!

Igår var det fest med god mat och dryck och härliga människor, idag är det fest med god dryck och sång och dans och glädje, imorgon är det baksmälla. Samt morsdag med förhoppningsvis pannbiffar och kokt potatis. Mummmmssss!!

1 2 3 4 ... goda råd äro dyra

Jag hade faktiskt ingen titel till detta inlägg för jag har verkligen inget att skriva egentligen. Min vecka har bestått i att arbeta, åka hem, äta och sen somna. Det har med andra ord ta mig fan varit den mest innehållslösa veckan på evigheter i alla fall när det gäller fritiden, som har varit minimal. I kväll träffade jag mina fotovänner. Jag minns ingenting vad vi sa. Inte ens nu, ca 45 minuter efter att jag kommit hem. Så trött är jag efter en intensiv arbetsdag från ca 7.15 till 17.45. Det blir långa dagar. Jag hade kunnat vara kvar längre men jag tror inte att jag presterar så där väldans bra när klockan närmar sig 18-tiden. I morgon är dock en ny dag med nya utmaningar. Jag hoppas att jag inte behöver äta 20 citroner till frukost bara.


X antal citroner är min och mina närmsta kollegors betygsättning på varandras och andras humör varenda dag. Jag gillar mina kollegor - vissa av dem. Flera av dem äter flera citroner till frukost, men de tycker att de är Guds gåva till jobbet och mänskligheten. Att de alltid har rätt och alla andra är dumma i huvudet. Helt sjukt! Jag vet åtminstone om att jag inte har rätt och jag tycker verkligen inte att alla andra människor är dumma i huvudet. Jag sorterar hellre, de trevliga och snälla och de som inte är så trevliga och snälla. Alla människor har dock någon kvalitet och värde, ibland är de bara dåliga på att visa det.

Pannkaka av alltihop

Och nu har det gått några dagar och med lite perspektiv känns allt bara konstigt. Med allt menar jag mina funderingar på lördagskvällen. Det gror bara lite grann, så där i bakhuvudet men det är inte alls så allvarligt egentligen. Eller "äjänkliigen" som vi säger här i mina trakter.

Jag har mina svackor som vanligt. Det går upp och så går det ner och så går det upp igen. Jobbet gör att alla andra djupa tankar försvinner. Det krävs 100% fokusering på jobbet och nästan ingenting annat orkar jag tänka på när jag kommer hem - vilket jag nästan nyss har gjort, kommit hem alltså.

L står och gör smet i köket. Det blir pannkaka av alltihop. Med glass och sylt. Gott så in i bombens.

Go' kväll!

Ärligt talat...

Hur ofta blir du ledsen? Hur ofta känner du dig sviken av någon du tycker om? Hur ofta ställer du upp för människor men får inget i gengäld? Hur ofta berättar du för dessa människor att du blir ledsen?

Jag har lärt mig att jag kommer alltid, ALLTID på tredje plats - inte ens på andra plats och absolut aldrig på första plats i någons liv. Varför blir jag så förvånad varje gång det händer något då? Varför lär jag mig aldrig? Varför gör det så ont att bli ignorerad? Framför allt: varför har jag sånt behov av att bli bekräftad och sedd? Ligger det i människans natur att bli bekräftad eller är det något som nutiden har skapat hos oss? Är det verkligen meningen att jag aldrig ska vara den allra viktigaste personen i någons liv? Är det alltid så att jag bara ska var en sekunda person som råkar befinna mig i närheten? Jag vet inte om jag vill vara sekunda. Jag vill vara jag, och det ska vara tillräckligt för att någon ska uppskatta det tillräckligt för att hamna på "första plats".

Något positivt i alla fall: jag får i alla fall heta mitt riktiga namn denna gång - hos familjen. Inte någon annans namn utan helt mitt eget namn. Lång histora ligger till grund för detta uttalande och mer om det kan jag ta någon annan lördagsnatt när jag känner mig orolig och har krisartade existentiella tankar.

För att slippa tänka på detta ska jag gå ner och fortsätta titta på "Schakalen" på Kanal 5...

Life sucks. Then you die. I hope.

Bowling, LAN, godis, kortspel och rabatter

Mycket trevlig kväll i onsdags, med tacobuffé och bowling och flera fler öl... och så massor av karaokesånger - igen. Det är inte klokt. Men roligt! Jag gillar mina närmsta kollegor på jobbet. Vi har väldigt roligt tillsammans. Jag är glad att jag har dem!

Jag har av någon outgrundlig anledning inte sett Michael Moores "9/11", i alla fall inte förrän igår. Det var verkligen en intressant film. Om du inte sett den, se den. Det är enkelt sagt Michael Moores syn på det hela men visst finns det säkert sanningar i filmen. Det är för många fakta för att jag inte ska tro lite på den i alla fall.

Vårt hem invaderades av LAN-spelande tonåringar så vi valde att fly fältet till kortspel och godisätande vänner i stället. Idag har jag och L börjat anlägga våra rabatter i den enorma trädgården. Det genererade säkert 14,8 vuxenpoäng. Det bästa av allt är att jag redan hunnit gjort allt det jag brukar göra under helgerna. Dricka alkohol, träffa vänner, ha roligt, vara bakfull, titta på film, äta godis, äta god mat, tvättat, städat, druckit kaffe i mängder, vi har också hunnit lägga i båten, varit och handlat, surfat efter ett allsångshäfte, shoppat, plockat undan, sovit länge och sovit väldigt lite (pga LAN-tonåringarna) ... och det är bara fredagkväll än så länge.

Over and out /M

Men varför i hela h-te...?

Ja jag vet att jag inte är någon superfotograf. Jag är en helt vanlig jävla amatör. JAG VET! Men nån måtta får det väl vara. Jag har lagt upp bilder på http://www.fotosm.se/sm. Ni får gå in och titta om ni vill. Sök på postnummer 731 32. Då kommer tre av mina bilder upp, hästbilder. Du kan även rösta på dem som "Folkets röst" eller något liknande heter det. Men....

Snälla, jämför med den bild som även finns under det postnumret. Visst skiljer sig bilderna något? Framför allt: för denna månad, maj-månad ifall ingen visste det, är temat Djur/Natur. BERÄTTA FÖR MIG VAR DJUREN OCH NATUREN ÄR I DEN 4:E BILDEN?

Det som grämer mig allra mest är att den fått mer poäng av juryn än min bild på hästens mule. Ja, som sagt - jag vet att jag är amatör och det är bara en fånig tävling men nån måtta får det vara på kvaliteten på inskickade bilder ändå, tycker jag.

Jag tycker självklart att det inskickade bidraget med ett badande barn i cyklop är helt ok - det är bara inte min stil på tävlingsbidrag i temat Djur/Natur för maj-månad. Snarare en bild för familjealbumet.

Asch, som sagt, inget att lägga ner så mycket vikt vid men efter en dag fylld av skit och försvunna spadar, tappade saker och tjatiga och gnatiga människor så känns det övermäktigt. Det är kanske bäst att gå ner och kolla på de desperata husfruarna - då känns det förhoppningsvis bättre med badande barn med cyklop!?

Skalman och jag

Tröttheten drabbar mig alltid när det är fel tidpunkt på dagen. Jag har, liksom Skalman, en klocka som bestämmer när jag ska vara trött, när jag ska äta och när jag ska dricka kaffe och när jag är pigg. Jag är alltid, nästan alltid pigg just nu. När klockan ringer 05.42 imorgon bitti är jag alltid, alltid trött - så trött att jag inte ens hör klockan. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ska göra åt detta. Jo det gör jag. Jag ska självfallet gå och lägga mig tidigare, då somnar jag ju tidigare. Problemet är ju bara att jag är pigg... NU.

Idag var det en helt vanlig jävla tvättstugemåndag. Sen till jobbet (se ovan), tråkig dag med surdegsärenden, tvättstuga, falukorv, titta CSI, prata lite med grannen, och vips så blev klockan 23.20.

Sov gott - ni som kan!

Armod och elände

Besviken, jag blir alltid så besviken när det går dåligt för Sverige i ESC. Allt på grund av att jag tycker att Sveriges bidrag oftast är väldigt bra, som i år till exempel. Jag vill ju att de ska vinna!
I år har jag helt undvikit att läsa schlager-inläggen i samtliga tidningar för jag blir bara förbannad över att s k journalister hittar på så töntiga grejer att skriva om. Det blir bara löjligt och helt absurt. Vår lokala journalist skrev ett mycket bra inlägg om just detta i fredagens nöjesbilaga. Jag håller med honom!

I fredags åt vi god mat och umgicks med familjen. I lördags gjorde jag inte många slängar alls. Vi var på fest igår kväll, idag är den första dagen på evigheter som inte består av armod och elände efter en större mängd alkohol. Jag är stolt över mig själv! Jag förtjänar minst 10, 9 vuxenpoäng idag.

Tre gamla och en ny

Idag hade jag besök. Det var trevligt. Av tre gamla och en helt ny. Den nya sa inte så mycket. Han åt och bajsade mest. Han blev buren och petad på och klappad på och fotograferad med en kamera mitt i ansiktet. Stackars den nya. Han undrar nog vad vi är för konstiga stora människor.

Jag är fortfarande bubblig i magen.

Tuggummi och vardagkvällar

Är det bara jag som blir bubblig i magen när jag tuggar tuggummi?

Är det bara jag som tycker att vardagkvällar är rätt tråkiga?

"Inget särskilt, och du då...vad har du gjort?"

Vi har gjort massor och ingenting alls denna helg. Träffat vänner, ätit god mat ute , tittat på film, sovit, rensat ur huset, L sålde sin pappas bil och fick 75 000 kronor kontant i handen (hur många människor är det där ute i världen som ofta har 75 000 kronor kontant hemma?), jag tvättade fönster i ca 6 timmar som förmodligen inte blivit rengjorda på säkert 10-15 år, ätit god mat ute igen, druckit öl, träffat vänner, minglat på fina baren, sovit, varit bakfulla igen, grillat korv, planterat blommor, burit möbler, skurat av utemöblerna, ordnat med sarger till en rabatt, suttit i solen, varit och hämtat bilen i Västerås, druckit kaffe där, pratat i telefonen med min moster, gjort rent en taklampa, satt upp blomlådorna på balkongen, borrat upp spaljéer till vildvinet i den lilla trädgården.... och nu ska jag gå ner för att göra lite kaffe.

Vi har gjort massor. Men när någon frågar i morgon så kommer jag att svara..."Inget särskilt, och du då...vad har du gjort?". Undrar varför jag svarar så? Jo förmodligen för att ingen är egentligen intresserad av vad jag egentligen gör, eller? Vilka existensiella problem jag har... ha ha ha ha

Vi var till Fjärilshuset i Hagaparken i tisdags. Jag tog denna bild på en blad där. Nu har jag gjort en förstoring som jag hoppas blir bra. Vi får se. Det är första gången på länge som jag fick lite inspiration till att fotografera igen.

Häcken

Häcken blev rensad igår och då menar jag i vår ca 9 kvm stora trädgård. Idag har jag dammsugit och lagat mat och vattnat blommorna och vikt tvätt och nu inser jag att jag börjar bli gammal. Eller har det kanske inte med åldern att göra? Alla dessa saker blir ett inslag i ens liv så fort man har flyttat hemifrån. De följer sedan med resten av livet. Problemet är kanske att jag KÄNNER mig gammal och därför försöker jag föryngra mig genom att själv dela ut vuxenpoäng till mig själv när jag göra såna här vanliga tråkiga vardagliga sysslor?

Sysslor förresten... bara det ordet gav mig minst 10,5 vuxenpoäng till...

Och att jag nu lade till den halva poängen i efterhand tyder på allvarliga problem och jag måste nog söka hjälp. :)

108 miljoner

Jag önskar att jag får vinna 108 miljoner kronor på Lotto. Då skulle jag gå till jobbet och jobba som fan, men inuti skulle jag skrika av glädje och gotta mig åt de bittra, sura, trötta, tjuriga och griniga kollegorna. Sen skulle jag boka en resa till andra sidan jordklotet och få njuta av livet och att mitt liv just då inte innehåller bittra, sura, trötta, tjuriga och griniga kollegor. Jag skulle suga på den goda 108-miljoner-kronors-karamellen så länge att de triviala utspelen inte spelade någon roll.

Just nu har jag inte vunnit 108 miljoner kronor så de bittra, sura, trötta, tjuriga och griniga kollegorna täääääääääärrr så på mig. Jag tror att jag hann vara på jobbet i nästan 4 minuter idag innan det var en person som kläckte ur sig något riktigt dumt. Det drog ner mitt humör direkt, det blev motigt och besvärligt att jobba idag.

Tänk om jag någon gång vinner 108 miljoner svenska kronor...