1:a advent

Jag borde självklart inte sitta här. Jag borde göra allt det där som borde göras. Det ska jag göra också men om en liten stund. Det var bara skönt att få vara helt stilla en stund. Har varit i stallet redan och tittat på blåbärshoppning. Det gick utmärkt för lilla L, som inte är så liten längre.

Nu ska jag sätta fart. Snart.

Om man blir glad för lite har man mycket att vara glad för!

Kungen citerade ur min jultidningsbok Elvis. Och det är så sant. Men just idag har det varit svårt. Tufft att vara glad för lite. Har varit extremt trött i sinnet och faktiskt blivit riktigt arg. Det var helt fel dag att tjafsa med mig. Men det vet ju inte den personen om. Jag lät bli att meddela det också. Den personen förstår inte sånt i alla fall. Alltså lät jag det rinna ut i sanden. Det hade som sagt var inte hjälpt att förklara, inte ens på ett lugnt och sansat sätt, utan det hade blivit smutskastning förmodligen. Bättre att låta tystnaden tala…

Det där var taskigt av mig förresten, att nedvärdera ovanstående person till att ”denna inte förstår i alla fall”. Eller… nej det var det inte. Ha!

Fredag. Fast det vet ni ju redan. Skulle ha gått hem tidigare från arbetet men gjorde det inte. Bättre att spara ledig tid till andra dagar. Jag hade att göra ändå visade det sig. Jag har två dagar framför mig som ligger helt öppna. Jag vet inte alls vad jag ska göra. Det känns bra och dåligt. Jag har blivit sämre på att aktivera mig. Jag har fallit ifrån en del, det känns inte ok. Det kanske är därför jag är så orolig i kroppen? Mitt liv är inte som det har varit förut och det är mitt fel antar jag. Inte undra på att det känns konstigt ibland? Just denna helg känns det dock bra att jag får bestämma helt själv vad jag vill göra. Vilket jag ju i och för sig får alla helger jämt. Denna helg blir en återhämtningshelg ändå. Sen är det bara en vecka kvar till semester. Då får jag göra ännu mer som jag vill. Underbart!

Självförtroende del 2

Det var inte mitt självförtroende jag skrev om i sista inlägget. Det var en annan person, vars självinsikt, självkänsla och självförtroende var som bortblåst. Det är nog reparerat nu. Lite i alla fall. Grejen är den att vi får ju alla arbeta i hela vårt liv med oss själva, men hur lätt är det att förklara för en yngre person som tror att jorden går under med ett brak om denne person sätter ner foten och säger NEJ?! Nå väl, tiden läker alla sår och för var dag som går så växer vi lite som människor.

Jag växer mest i midjemåttet just nu och nej nej nej nej, jag är inte gravid. Jag får den frågan 2-5 gånger i veckan. Om jag ska ha barn snart.... Det ämnet kan jag skriva mer om en annan gång här. Det kan bli en hel roman faktiskt. Mitt midjemått växer på grund av ja, jag tror minsann att det kallas förhållandefet. Det är farligt. Ska försöka göra något åt det. Träffade en leverantör igår som använde sig av soppdiet. Det är inget för mig. Jag får nog lov att försöka hitta på något annat (nej varken korv eller pannkaka). Promenera mera kanske? Köra GI? Nå väl, vi får se vad jag hittar på.

Jag längtar efter min semester…. Vet ej vad jag ska göra men det spelar väl ingen roll? Jag behöver ju inte gå till arbetet på flera dagar. Det ska bli ljuvligt! Jag är sliten, sliten som fan. Faktiskt lite deprimerad. Jag vet inte vad det beror på, för samtidigt mår jag ju ruskigt bra. As we say in English: mixed feelings. Jag tittar efter andra arbeten men det finns få.

Självförtroende

Allt du gör i hela ditt liv baseras på ditt självförtroende. Jag har alltid, verkar det som, uppfattats som stark och med gott självförtroende. Så är ju naturligtvis inte fallet. Det tog 35 år innan det blev så. Men även solen har sina fläckar och mitt självförtroende går upp och det går ner. Snälla kommentarer, som jag fick igår t ex, spelar stor roll. Kanske inte just för stunden, när de sägs, men de lägger sig lite som bomull i magen i alla fall.

Idag har jag bevittnat ett klassiskt fall av min totala motsats. Jag skrek och gapade och skäms nu efteråt. Eller nej, egentligen inte. Jag ville verkligen göra på mitt sätt och det är självklart inte det bästa sättet. Jag ville bara testa om det funkade. Tyvärr räckte inte tiden till riktigt men om jag fått en timme till så hade det kanske fungerat. Nu får jag inte veta. Nå väl, om jag hade kunnat ta ut mitt hjärta och mitt självförtroende direkt ur kroppen och stoppat in det i den här personen så hade jag gjort det med omedelbar verkan. Det funkar ju tyvärr inte så. Det var en total krasch av självkänsla och självförtroendet. Jag vet inte hur man bygger det hos en annan människa som inte är mottaglig. Vet du? Hjälp mig!

Tonåringar

Det tog.... fem minuter och sen såg det ut som en bomb hade släppts här hemma. Eller njaa inte riktigt kanske men nästan. Två 15-åriga tjejer. De är helt världsfrånvända och sminkar sig i 35 minuter för att gå ut och äta en kycklingrulle på en pizzeria som ligger 2 minuter härifrån. Hittade samma halvätna chokladbit 24 timmar senare bredvid sängen (min säng där jag sover) och halv sju i morse hade den ena redan varit uppe och sminkat sig och gått och lagt sig igen. Det resulterade i att hela toalettstolen var full med sminksaker - jag lovar, det gäller att knipa hårt om man ska lyckas hinna rensa toalocket från mascaror och puderdosor utan kissa på sig...

Men jag ska villigt erkänna att det är trevligt att ha sällskap och att de är just 15 år. För jag behöver inte längre hålla dem i handen när de ska gå över gatan. Fast jag vill gärna göra det ändå ibland. De är inte tillräckligt stora för att vara stora - ännu.

Once och Control

Jag håller med Smul. Denna film var grym, "Once". Båda filmerna var otroligt bra, "Once" och "Control". Once vill jag se igen och igen. En feel-good fast inte töntig alls utan ren och skär njutning. Den var dessutom från Dublin och jag kände igen flera gator - vilket är roligt som sjutton så klart. "Control" var så snygg som jag hade förväntat mig, kanske till och med lite bättre. Jag ser bilder i huvudet. Han är grym, herr Corbijn. Jag såg den inte heller på bio, utan på Ögir. Det gick alldeles utmärkt. Jag tycker att fler ska njuta av goda bruncher och filmer på Ögir men det var inte så många som hakade på denna, ändå, så tråkiga och gråa söndag. Vad gör alla människor? De var inte där i alla fall.

Karaokefest igår. Med tjejiga tjejer som är 10 år yngre. I rosa tröjor som blev asfulla. Jag kände mig ... inte gammal kanske men i alla fall 10 år äldre än dem. De var inget vidare att festa med. Sen kan jag konstatera att trots min ganska vaga och inte så kraftfulla vinnarinstinkt så är det i alla fall mycket roligare att sjunga singstar och försöka få poäng för sin prestation. Karaoke är ju bara jävligt-illa-låtande-typ-Tomas-Ledin-låtar. Jag skriker och gastar som vanligt och tar ingen som helst hänsyn till om någon skulle tycka att det låter illa. Vem fan bryr sig? De tjejiga tjejerna med rosa toppar har inte kommit så långt i sina liv ännu så de vågade inte sjunga och de visste inte heller vem Cornelis Vreeswijk är. HJÄLP!

Elva och en halv

Efter en väldigt god middag och teve-tittande och sovande i soffan och lite annat styrde jag kosan hemåt och sov. I elva och en halv timme i sträck. Helt slut. Nu är jag pigg. En kopp kaffe och en tjuvrökt cigg så känns livet väldigt bra. Nu ska jag snart göra mig i ordning för att åka i väg och betala skulder. Det behövs göras i bland.

Hus

Vi ska köpa hus. Och skaffa 11 barn. Och en städerska.

Så här ser huset ut...









Och inget av ovanstående är naturligtvis sant. Men huset är ju en dröm. Så klart.

Madrugada - Lift Me

Det här var länge sen. Och den är 100% lika bra så för ett tag sen. Och ja, det känns precis på samma sätt i magen. Fjärilar, som Staafen, säger.

Joråsåatt

…dagarna går och jag blir äldre med dem. Och vi hade i alla fall otur med vädret. Jag har uppriktigt aldrig förstått mig på människan. Det kan inte finnas en varelse som ojar sig så om det regnar. Fatta om man skulle få höra samma sorts konversation mellan några rådjur över fikabordet (d v s en saltsten så här på hösten/vintern)

” - Men oj vad det regnar ute”
”- Ja det är inte klokt. Å vad det regnade igår. För att inte tala om förra veckan… Då kom det säkert 20 mm på en timme.”
”- Ska det aldrig sluta?”
”-Det är mörkt när man åker till jobbet och mörkt när man kommer hem”
”- Ja, men det är snart jul… tur att vi inte är grisar”.

Det vore kul att få tjuvlyssna på en sån konversation, två djur emellan. Vi kan inget göra om det regnar. Samtliga som jag arbetar med (nästan) har tak över huvudet, ett element max 4 meter bort, varma sköna kläder och… ja inget mer. Men de SLUTAR ju aldrig oja sig över vädret. Vi sitter ju inne hela dagarna, sen rusar vi ut till våra bilar, kör hem och sen in i våra varma hus. Hur besvärligt kan det vara?

Förmodligen har det hänt att även jag har funderat över vädret, det ska jag naturligtvis inte förneka. Det finns ingen chans dock att jag tänker älta det dag ut och dag in, något som jag absolut inte kan styra över och aldrig kommer att kunna göra något åt. Punkt. När jag vinner 47 miljoner på Lotto kan jag däremot köpa mig ett hus i ett varmt land och dra dit när lusten faller på. Coolt. För jag vinner ju snart. Undrar just var jag ska köpa ett hus någonstans? Vad säger du, Kungen, ett hus på franska Rivieran kanske?

Jag har just stuvat i mig fyra, eller var det kanske sex stycken, kakor av märket Oreo. Det rekommenderas. Ja kanske inte mängden, men kakorna. De är grymt goda.

Det är kyligt

Det är svalt här i mitt rum, det större. Jag är iskall om händerna. KJ2 kom och hälsade på en stund idag. Det tycker jag mycket om.

Jag har en slappar- och slöarkväll ikväll. Jag tror till och med att det blir läggdags inom kort. Pratar med M som bor i Florida. Vi är ju ganska påverkade här, hur valet går i USA. Mediabevakningen är stor. Jag är lika ointresserad som vanligt. Men denna gång känner jag att jag vet vem jag vill ska vinna. Det hör till ovanligheterna. Är det ett tecken på stigande ålder? Förmodligen. Ytterligare ett alltså. Det är konstigt att jag inte har så många gråa strån... tack vare hårtoning kanske?

Det ska köpas champagne till J.A. som har fest på fredag. Jag kom på att jag saknar champagne mycket. Jag måste nog köpa på mig ett lager när jag får lön. Det får bli en hyllning till min kära ex-ex-sambo A. Vi ville alltid dricka champagne men det blev sällan tillfälle. Han jobbade alltid kvällar och helger och jag jobbade... så lite som möjligt, men dagtid.

Det är svårt att vara rökare i en lägenhet utan balkong samt där det i avtalet står att det är absolut rökförbud i lägenheten. Jag undrar varför jag tog just den här lägenheten egentligen? Trodde jag på riktigt att jag skulle kunna sluta röka? Bara så där? Jag är nog inte riktigt frisk.

Söndag

Söndag. Det är söndag. Eller slödag kanske jag ska döpa den till. Jag väntar på min mamma och min syster. De ska komma hit och fika .

Jag har inte lust att göra något alls idag. Är matt i lacken liksom.

Jag är lite bekymrad. Jag tappar så mycket hår. Ovanligt mycket hår. Ska försöka hinna med att klippa mig denna vecka, får se om det blir bättre då.

Jag tror att jag vill kramas lite mer med Kungen denna helg. Vi får se om det blir så.

Slöa på soffan hos Kungen, äta tacos, visa huset, kortspel, julmust, godis, somna på soffan, vakna halv fem, somna i sängen, vakna klockan 9, betala mer räkningar, titta på tv, duscha, fika med PåK, köpa gravljus, promenera till graven, tända ljus, gå hem, chatta lite, göra quizz på Facebook, prata i telefonen… och nu ska det röjas i rummet. Det går som i ett kör hela tiden, fast jag bara slöar och slappar liksom.