Fri dag

Fri dag. Sovmorgonsdag. Nagelfixardag. Strumpbyxköpardag. Fikadag.

Igår sov jag hela dagen, nästan. Vaknade 11, somnade om igen vid 13-14 tiden. Blev väckt vid fyra-tiden. Åt mat hos min syster och åkte hem igen. Sov i soffan innan tolv. Gick och lade mig. Vaknade idag, av klockan som jag ställt på 10. Trött var ordet. Inte lika trött nu. Skönt!

Nu ska jag åka till en kompis och fika. Det blir nice!

Jo så att...

det var första julen utan egen julgran på ... flera år. Det gick bra. Alldeles utmärkt faktiskt, trots min hysteriska panikattack som inledde morgonkvisten denna julaftonsdag. Vi hade en riktigt skön julaftonsdag. Allesammans. Barn var nöjda med julklappar, maten var mycket god, vi var i fas med tiden, ingen var arg eller stressad, det är huvudsaken. Verkligen.

Vi är traditionsbundna. Vi gör som vi brukar göra. Och det funkar fint för oss. Jag gick även ut på krogen. Det brukar jag göra. Nu fick jag träffa tre mycket härliga herrar som jag dessutom fick med mig hem för vin, öl och glögg-dricka. Samt massor av tjuvrökande under fläkten. Nu sanerar jag lägenheten på röklukt och under tiden skriver jag det här. Jag skickade nyss hem dem. Två skulle bo på hotellet som ligger granne med mitt hus och en skulle bo hos sin farmor som ligger ett kvarter härifrån. Inte så långt med andra ord. Det var väldigt kul att se dem igen, det var... FRUKTANSVÄRT länge sen. Det fick bli min julklapp detta år. Att träffa gamla vänner. Det är skönt, inget spel, inget att dölja, inget tjafs.

Nu är klockan enligt min dator 03.47. Dvs jag ska gå och lägga mig. Det får räcka med saneringen. Får vädra mer i senare idag.

Tillägg

Skulle naturligtvis även ha skrivit att allt är så gott som avslutat nu. Så snart Smul, snart få vi fira och dricka oss redlöst berusade, även på en tisdag eller onsdag eller torsdag... eller vilken dag det än må bliva. Nu inväntar jag med spänning kärleksbrev från ICA-banken - sen smäller champagnekorkarna här hemma!

Och så saknar jag Kungen väldigt mycket just nu.

Svider

Det svider. Det svider i huvudet av alla tankar. Och alla människor som tycker så mycket. Jag orkar inte höra eller lyssna. Visst, jag borde förmodligen lyssna, lyssna på dem som vet mer och kanske bättre. Men i det här fallet så spelar det ju ingen roll, jag har inte en chans. Jag har inget att sätta emot och massor att förlora om jag gör det. Rimligast är därför att jag hel enkelt bara "flyter med" och inte gör motstånd. Att jag sen mår precis skitdåligt över det är en helt annan femma...

Madrugada - Lift Me

Hmmmm... nu var det länge sedan jag lyssnade på denna. Den är helt fantastisk fortfarande och kommer alltid ligga i en del av mitt hjärta.

Lotto

Jag vann på Lotto igår. Jag borde kanske inte skriva det här. Folk kanske tycker att jag kommer att bli annorlunda nu, när jag har vunnit. Jag har ingen aning om vad jag ska göra för pengarna... eller jo det vet jag förresten. Jag ska nog skänka bort en del tänkte jag. Eller så sätter jag sprätt på dem direkt.

Det är lite kluvet, det där med pengar och vinster. Vi längtar alla efter att få vinna men när vinsten plötsligt dyker upp så känns det inget annorlunda jämfört med innan.

Jag firade idag genom att äta en kebabtallrik, fika hos pappa, fika hos PåK, kramas med Kungen och inte så mycket mer. Ingen crazy utlandsresa, inget absurt shoppande. En lugn dag helt enkelt.

Vad jag vann? 23 kronor. :)

Näää

"Näää nu får det vara nog!

Ska du vara här inne får du gå ut...."

Förr eller senare

Förr eller senare så tar det mesta slut. Det roliga tar slut, det tråkiga tar slut, dåligt väder tar slut, bra väder tar slut, om det börjar regnar tar det också slut någon gång, om solen skiner så slocknar den någon gång...ja allting tar slut någon gång. Men allt börjar om igen också. Det är dit jag vill komma. Att börja om igen.

För vissa människor tar det lång tid, för andra går det snabbare. Jag har börjat om igen i mitt liv. Nyligen blev jag påmind om det gamla livet. Det gjorde mig väldigt ledsen. Väldigt. Det gjorde mig väldigt sårbar. Kan vara andra omständigheter som gör mig extra sårbar men jag har svårt att särskilja dem åt. Känslorna alltså. Jag vet inte om det ena beror på det andra eller om det är det andra som gör att det ena känns svårare, ty det går inte att läsa tankarna som svart på vitt. Det är mest en gråsuddig massa.

Det som i alla fall framstår rätt klart och tydligt i min värld just nu är att jag för en person bara är ett "hinder" och för en annan bara ett "ligg"..ha ha ha ha. Blir det något sorts hästhoppningshinder då? Liggande hinder liksom... Det är skönt att veta att jag gör avtryck i historien i alla fall.

Syftet

Syftet med mina lediga dagar var att inte göra något alls. Jag lyckades väldigt bra. Men nu när stunden närmar sig, stunden för vardagen att återinföras, så börjar tankarna rullar igen. Axlarna åker upp, som de satt på två gummisnoddar ungefär. Den lilla coachen på axeln kommer att behövs imorgon. Hela dagen. Det är bara fem arbetsdagar denna vecka och två stycken nästa vecka, sen är jag långledig igen. Jag kommer med all säkerhet kunna stå ut dessa dagar. En annan positiv del i det hela är att jag fortfarande har semesterdagar att ta ut. Nästa gång blir det en Svensson-charter-resa. Vart som helst. Sol är dock ett krav.

Jag vet ju även att jag har ett smaskigt mail att läsa i min inbox i morgonbitti. Jag har funderat och funderat, precis som Professor Balthazar, på vad jag skulle skriva tillbaka. Men allt jag tänkte på ska jag inte skriva. Jag ska kort och gott bara svara ok. Punkt. Slut. Och slut blir det. På alla mina mörka tankar och elände som jag trodde komma skulle. Nu slipper jag dessa ton av tegelstenar på mina axlar. Jag lovar, den dagen när pappren kommer - då ska jag supa mig redlöst full. Även fast det kanske råkar bli en måndag. Eller tisdag. Det får vara vilken jävla dag som helst. Jag ska dricka bubbeldricka tills det rinner ur öronen på mig. Den som vill vara med är välkommen! Jag har redan en flaska av en billigare variant ligger och väntar på mig. Det duger fint åt mig. För firas ska det göras. Frihet!

Mina barn och andras ungar

Får man verkligen tycka väldigt illa om andras barn? Nu är det här väl inte direkt någon duvunge jag pratar om, barnet jag pratar om är 15 år - snart 16 - och är fullt kapabel till att ta egna beslut och ha egna åsikter. Barnet är den mest utstuderade, manipulativa och elaka unge jag någonsin träffat tror jag. Oavsett om föräldrarna kontaktas för att informeras om vad deras barn gör så blir det ett likgiltigt resultat därefter. Det är svårt att förklara exakt vad hon gör men det är mobbning på hög nivå, väldigt strukturerad sådan. Föräldrarna vill inte ta hand om det. Vi andra, ja även vi vuxna, blir lidande. Själva barnet är det omöjligt att prata med, hon är om sagt, en av de halaste ålarna på jorden.

Nej, vet ni vad, jag tycker verkligen genuint illa om denna flicka som snart ska bli kvinna. Och väldigt handfallen står jag och ser på när hon förstör andras liv, utan att kunna påverka ett dugg. Det är för jävligt! Ge mig tips och råd, snälla?!

Pepparkakor

Varför ändra på ett sånt traditionsfyllt koncept? Jo då, i morgon har moster bestämt att det ska bakas pepparkakor igen. Fast barnen vill säkert inte. Det tar moster ingen hänsyn till. Detta evenemang skall genomföras, oavsett. Jag minns dock inte om det blev av förra året. Jag tror inte det... joo visst bakade vi kakor? Jag minns dock att jag var till Tobago i november/december förra året, samt till Tallin. Jag hann i stort sett bara landa, åka hem, tvätta och sen åka tillbaka till Arlanda.

Nu är livet annorlunda. Tack och lov. För tänk vad tråkigt det skulle vara om det hade sett likadant ut jämt?

En helt vanlig tisdag i december

Om du inte hade något alls att göra en helt vanlig tisdag i december, vad skulle du göra då?

Vi hade egentligen förmodligen massor att göra igår men inget som var direkt viktigt. Så vi åkte till hoppbacken i Falun. Rökte en cigg och åkte därifrån. Jag tycker att det var den bästa tisdagen på länge.


Kungen vill nog hellre ha gjort som på bilden, men det får han göra en annan gång. Det fick duga med en cigg i stället. Och sightseeing i Borlänge. Och en hamburgertallrik på mördargrillen i Hedemora, Lappens vägkrog. Vi överlevde och det var gott.

Så där ja

En dag kvar. Har städat och gjort sånt där vuxet skit idag. Tråkigt men ändå otroligt renande, både för parkettgolvet, toastolen och mig själv. Få ordning. Plocka undan. Det är skönt. Jag har i alla fall massor av skräp som ska flyttas någon annanstans. Jag vet bara inte var. Vinden förmodligen. Ja så får det bli. Nu ska jag dock ta en promenad till återvinningen. Glasflaskor i mängder och burkar som inte går att panta. Bort ska de. Häck väck.

Ni anar inte vad jag resonerar med mig själv när jag håller på. I huvudet. Jag har långa utläggningar och tänker miljoner med tankar. Ord jag skulle vilja säga men som förmodligen aldrig någonsin kommer över mina läppar. Till vissa vill jag säga elaka saker, till andra vill jag säga snälla saker. Kanske är det synd att allt jag tänker på aldrig kommer att bli sagt. Undrar om jag skulle må bättre om det blir sagt?

Allt

Jo då, jag gjorde allt som man borde göra. Fast minimalt och med många pauser. Nu är det redan andra halvlek på denna vecka, vi närmar oss slutspel snabbt. Själva finalen tar nog plats på fredagkväll med julfest. Uppvärmning sker i mitt hem av diverse medspelare. Hela laget får dock inte plats så vi kommer att ha uppvärmning på olika planer i närliggande område.

SEN har jag semester. Kanske. Jag tror faktiskt inte att jag kommer att få ta semester. Kollegan ska ha barn. Och det blir förmodligen kejsarsnitt, redan nästa vecka, så min semester är nog att glömma. Det är ju knappast inte läge att ställa motkrav, då får jag väl sparken kan jag tro. Och jag som har längtat så efter att få vara ledig några dagar. Just därför att jag vet hur tufft det kommer att bli när kollegan ska vara hemma med sin nya bäbis. Jag får jobba dubbelt igen och jag är ju precis 100% mentalt slut. I kropp och själ. Därför ville jag försöka ladda batterierna lite. Och så får jag eventuellt inte gör det i alla fall. Det har gått så långt att jag nästan blev arg på min kollega när han berättade detta, vilket är helt absurt. Jag kan väl för tusan inte bli arg över att han ska få barn, bara för att jag ville ha semester? Jag är helt knäpp. Eller som sagt, helt mentalt slut. Då blir det konstiga känslor, mest av den aggressiva sorten, som dyker upp när jag minst anar det.

Att jag sen gick tidigare från jobbet för att jag hade varit tvungen att boka om en tid hos manikyristen, för att hon inte kunde på den tid vi bokade ursprungligen, för att sitta hos henne och VÄNTA I TVÅ TIMMAR var liksom grädden på moset. Hon bokade om mig för några veckor sen och passade samtidigt på att dubbelboka sig... så JAG fick sitta och vänta i två timmar alltså. Totalt onödig ledig tid från arbetet och totalt onödig tid överhuvudtaget. Jag blev irriterad och kunde inte alls njuta av att sitta still i en fåtölj. Om Staafen hade varit en liten, liten kille så hade han suttit på min axel och viskat coachande saker i mitt öra då... typ " din attityd betyder allt" "du bestämmer hur du vill vara" och så vidare... men han är inte så liten att han kan sitta på min axel i de där lägena när jag så väl behöver det. Jag blir irriterad. Jag försöker tänka positiva tankar men de negativa tar över helt. Jobbig sits.

Nu har jag i alla fall haft en trevlig kväll i goda vänners lag med glögg, pepparkakor med god ost, kaffe och massor av skitsnack. Härligt! Så kvällen slutade fint ändå. Jag har även betalt en räkning som jag hittade och strykt en sängkappa och chattat med Kungen och sonen. Samt släppt några brakskitar. FYI.