ÖL

Jag är inte det minsta sugen på en öl idag. Trots att det är fredag. Jag tror att jag överdoserade i Dublin. Jag är bara trött och gammal och rätt sliten. Extra skönt att sluta tidigt. Väldigt trevlig lunch fick jag då. Den bästa på länge faktiskt.

Mot aftonen: efterlängtat umgänge.

Packad

Väskan är packad. Jag kommer att bli packad. Lite i alla fall. Eller mycket. Vad vet jag. Jag åker till Dublin. Imorgon. Med väldigt trevligt sällskap. Kungen och två kollegor. Dublin! Jag visste väl att jag skulle komma tillbaka dit.

Mycket äldre men ändå - en legend

"Bright Eyes, Mrs Robinson, Bridge Over Troubled Water, Scarborough Fair och The Sound of Silence"...jag säger då det. Jag visste det inte ens, att jag kände igen och kan de flesta av dessa låtar. Det är ju inte direkt något jag går och funderar över. Idag fick jag en gratis biljett till en hyfsat exklusiv konsert med Art Garfunkel. I Västerås! Visst, gratis är gott men om jag hade vetat att han skulle komma hade jag lika gärna kunnat köpt en biljett. Jag är tacksam över vilken musikskatt jag har fått bevittna och lyssnat på ikväll. En glad överraskning, en härlig avslutning på en seg veckan och en bra inledning på en bra helg blev det med.

8:e rad på parkett. Jo jag tackar ja. Tack svågern för att du bar flygeln så att jag fick se gratis!

Japp

Japp, så är det. Väldigt enkelt och helt rätt och slätt.

Kär-lek...

Förresten...

Matlådegrejen höll bara i två dagar. Jag är inte vuxen än.

Inget mer smygande

Nej, nu behöver jag inte smygblogga på jobbet längre. Det känns bra. Att kliva ut i cyberspäjsen igen, hemifrån. Jag är nog rätt internet-beroende faktiskt. Det märks när jag inte har haft tillgång till det, så som jag själv önskat i alla fall. Men nu är det ordnat. Och det är fredag imorgon. Och jag ska fixa i ordning mitt lilla rum så att jag inte behöver har 20 sladdar liggandes i mitt vardagsrum. Jag är en smula allergisk faktiskt. Mot sladdar. I alla fall i sladdhärvor eller fult dragna sådana. Vet inte riktigt hur jag ska lösa detta men det får bli i helgen.

301:a

Lunch-koma har jag just nu. Inte så sugen på att ta tag i fakturahögen som ligger till vänster om mig.

Somnade i soffan igår och vaknade med ett ryck klockan 1. Ner i sängen och vips så ringde klockorna. Nu när jag nästan blivit vuxen och börjat äta matlåda igen (två dagar i rad!) så kompenserar jag det med att konstant tonårssomna på olika ställen väldigt snabbt, främst i soffregionerna. Hur svårt kan det vara att helt enkelt bara gå och lägga i sig i sängen och somna? Nej nej, inte jag inte.

Jag hade tänkt att jag skulle göra saker igår men jag fick något mycket bättre för mig. Som att sitta och prata med Kungen en stund. Jag hann göra en del saker ändå, som att plocka ur den näst näst sista väskan med kläder. Helt otroligt mycket kläder har jag uppenbarligen. Och jag undrar när jag någonsin använder dem? Ja just det, nästan aldrig. Jag var dock på tippen igår och slängde två säckar med kläder så jag rensar emellanåt. Jag ser verkligen fram emot nästa helg, shoppingrundor och öldrickande på irländsk mark. Det blir fint så här mitt i vardagstristessen. Eller tristess förresten… jag har inte hunnit känt av den så mycket. Inte alls.

Nyss fick vi en inbjudan till en fest. Dagen innan är det AW bokat redan. Det rullar på liksom. Snart är det jul. Så känns det. Jag vet redan vad jag ska göra på nyårsaftonen. Planerat. Klart. Färdigt. Ingen ångestladdad panikfest i sista minuten. Innan dess vill jag gärna åka bort en vecka också. Har inte kollat på senaste tiden, resmål alltså, och jag vet inte var det är varmt i november/december men det löser sig nog. För lite värme vill jag ha. En solstol, en bok (eller fem), öl, vin, god mat och inte så mycket mer. Jo trevligt sällskap förstås. En orakad alkoholiserad arbetslös slashas vid namn Kungen går bra… ;)

Det här är mitt 301:a inlägg. Jag är rätt dålig på att blogga verkar det som…

fredag!

Äntligen helg! Jag vill nog kramas mest hela tiden denna helg. Det känns som att jag är väldigt kramsugen. Som Bamse och Brummelisa.

Nästa vecka ska projekt Skaffa Bredbandsuppkoppling utföras. Jag saknar datorn. Och idag glömde jag min privata mobil hemma. Jag kom på det när jag tog bilen (!) till jobbet. Och var väldigt nära att vända och åka för att hämta den. Det är ju helt sjukt så jag bär mig åt. Dels att ta bilen till jobbet och sen nästan få lite panik för att jag inte har med mig min privata telefon… Det måste vara dagens I-landsproblem va?

Idag fick jag pussa på Kungen på lunchen. Jag gillar’t!

Nu ska jag försöka härda ut några timmar till, överskölja mig med arbete så att tiden försvinner fort och sen spela fruktansvärd musik för hela kontoret så att de kommer i fredagsstämning.

Mitt på en onsdag

Jag är så oförskämt lycklig. Det är näst intill ofattbart. Jag har ett jobb (jo faktiskt oavsett vad jag än tycker så har jag ett arbete att gå till – det har snart inte över 3 000 Volvo-anställda), jag får lön varje månad, jag har en ny fin lägenhet, jag har en bättre begagnad bil som ännu inte har börjat strejka, jag har råd att åka utomlands om jag vill, jag kan köpa fina saker om jag vill men framför allt så jag har en fantastisk familj, fantastiska vänner och en fantastisk man i mitt liv.

Vad fan har hänt nu då tänker du? Hur glad kan man vara liksom? Men sanningen är den att alla gnäller så förbannat runt omkring mig. Om det inte är på vädret så är det på andra människor eller alldeles nyss hur vidrigt det är att en homosexuell man ska få vara med i Bonde söker fru. Det är ju skandal – säger de ”normala” människorna här på mitt kontor. Därför försöker jag tänka på positiva tankar. Jag lyckas bra med det tycker jag.

Jag vet ju dessutom att de som gnäller över den ”äckliga” bögen i tv är de som sitter allra närmast sin 42’ tums platt-teve och glor så att ögonen blöder. För att det är så äckligt. För tänk att han gillar killar liksom. Men att peta snorkråkor vid skrivbordet på jobbet är helt ok… eller? Är inte det äckligt?

Äsch ni vet ju allihop vad jag tycker om trångsynta människor som anser sig vara så jävla normala och att deras ”normalitet” är den som ALLA ska följa och lyda. De ska framförallt HÖGT och TYDLIGT berätta om sina ”normala” åsikter och hur bra de anser sig själva att vara. Jag lider i tysthet här ibland, jag vet ju att jag är ensam om mina rättså liberala åsikter. Har försökt så många gånger förklara om människors lika värde och deras känslor, oavsett vad man gör i sängen hemma, men genast blivit nedtryckt. Jag vet ju dock att de ”normala” människorna aldrig kommer att få över mig på deras sida. ALDRIG. Jag fortsätter att tänka positiva tankar och försöker stänga ute allt annat… ” fantastisk familj, fantastiska vänner och en fantastisk man…. fantastisk familj, fantastiska vänner och en fantastisk man….. fantastisk familj, fantastiska vänner och en fantastisk man”

Det rullar på

Det rullar på. Livet. En dag i taget.

I natt hade jag en sån där konstig natt när jag bara låg och vände och vred på mig. Tankarna snurrar och vill inte upphöra. Det var bara bra tankar så det var inte så störande direkt men sömnen blir ju lidande. Sover gott på morgonen, när klockan ringer i stället. Det kan ju också bero på att jag redan sovit i Kungens soffa i några timmar. Kan bero på det men jag är inte riktigt säker.

Så där, nu var måndagens arbetsbörda avverkad. Eller, nej, det ligger en hög kvar här med frågetecken på. Den får ligga till i morgon.

Idag är det golvmopp som gäller. Införskaffning av sådan. Fan vilken rolig måndagskväll jag har framför mig!

...

Ja du ”mystiska herr F”. Nu gör jag det igen… bloggar i smyg. Du är så otroligt hemlig ”herr F”, jag har ju ingen aning om vem du är…

Så, idag firar vi judiskt nyår. I alla fall i min kalender. Jag firar inte så aktivt men det är ju kul med nyår i alla fall. Jag kanske ska fira med lite vin så här på onsdagskvällen? Det går ju alltid ner. Och det är ju som sagt nyårsafton idag.

Vi var på bio igår. Sen somnade jag i soffan hemma hos Kungen. Jag har nog drabbats av någon sorts soffsömnsvirus. Jag hinner inte mer än sätta mig en soffa så somnar jag. Uppenbarligen. Kan vara hösten, kan vara en reaktion på annat som hänt i mitt liv – vad vet jag. Jag uppmanas i alla fall att lyssna på vad min hjärna och kropp säger, om jag är trött ska jag sova. Punkt slut. Självklart har de rätt, de som säger sanningar till mig men jag har ju inte somnat i soffor på evigheter känns det som. Förutom hemma hos Kungen då förstås.

Har svårt med motivationen idag. Arbetsmotivationen. Det är låg. Det går över. Det gör det alltid. Imorgon är förmodligen en bättre dag.

Jag har ingen att äta luch med idag. Det hör till ovanligheterna. Så jag köper en macka och dra till Frallan och Jack. Det blir trevligt. Vi har inte träffats på…evigheter.