It's a way of living

Jo tack. Bakfyllan. Det var i vilket fall som helst roligt kvällen innan. Jag har varit på biker-fest. I grannkommunen. Eller biker-fest... jo det kan man verkligen kalla det. Jag har nog nästan aldrig varit så malplacerad någon gång. Kan tänkas att det kändes lika främmande att hänga på Spy Bar d v s inte min värld. Däremot känner jag mig mer hemma i en mörk, sunkig och jävligt rökig källarvåning i grannkommunen än något annat "fint" inneställe runt Svampen på Sture. Det är åtminstone väldigt trevliga människor där. Mer äkta fylla. Jag gillar't. Inbjudningen kom som en skänk från ovan så där vid halv fyra i lördagseftermiddag. Jag var ju liksom lite sugen på att festa och det fick jag göra. Med råge. 100% säker på att jag inte skulle känna någon alls. Det slutade som vanligt med att det var jag som kände flest - vilket förvånade mig väldigt. Jag hade inte en aning om att jag faktiskt känner så många olika sorts människor. Pluspoäng till mig! Som sagt... jag gillar't!

Inte en, inte två, inte tre...

Utan troligtvis hundratals eller kanske till och med tusentals. Små, svarta, många ben, överallt. I köket. Myror. Det är äckligt. Vi matar dem med Nippon och hoppas att kletet ska hjälpa oss. Vi får se om några dagar.

Jag är bakfull. Mer om det en annan dag.

Tisdagkväll

Photoshopkurs utan Photoshop och utan kurs. Trötta makaroner i en kastrull, lite ketchup och några förskräckta köttbullar i en panna. Trött. Går och lägger mig och löser korsord i stället för att sitta här.

Min stora syster har fått ett nytt jobb! Förvisso tillfälligt men jag är väldigt, väldigt glad för hennes skull.

Jag klarade tentan! Med god marginal. Plus i kanten till mig!

Vara tillsammans

Jag har insett att jag gärna vill vara tillsammans. Ofta. Gärna. Med flera personer. Jag blir orolig efter kanske 1 timme när jag är själv. Denna helg har jag inte varit ensam en enda sekund... förrän nu. Vad gör jag då när jag blir ensam? Jo jag sätter mig här och skriver om det istället.

Jag pratade nyss med fru Frisk. Hon har varit i Sydafrika på ett skolutbyte. Hon hade massor att berätta. Jag lyssnade och sög i mig. Det var verkligen en häftig upplevelse och jag hade gärna fått rest med henne dit. Veckan efter åkte hon på semester till Venezuela. Kontrasterna mellan det urfattiga Afrika till lyxen i Venezuela var för stor så jag uppfattade det som att hon inte tyckte att det var så roligt att åka på semester direkt efter att ha umgåtts med de fattiga barnen. Mäktig upplevelse.

Själv är jag nöjd med min påskhelg. Det var ljuvligt att få vara hemma. Jag hade gärna fått vara hemma en dag till. Bara en liten ynka dag till. Hmmmm... I-landsproblem. Lyxproblem.

Apropå lyxproblem så förlorade jag 250 spänn på poker igår. Men jag vann en bakfylla som infann sig klockan 6 i morse. Jag hade gärna både vunnit 250 spänn och haft bakfylla. Tjii fick jag.

Godis och mat

Godis och mat. Usch! Ångest. Lite i alla fall. Karin har fått mig att få omvänd bulimi. D v s jag äter och äter och äter "snöbollar" men jag kräks inte upp dem. Snöbollar är godis, vita kulor med kolakräm inuti. Sjukligt goda. Igår var det 3-rätters i goda vänners lag. Vi stod för varmrätten - porterstek med potatisklyftor och portersås/beasås. Förrätt var en skaldjurs/avokado/ägg toast. Efterätt: varma bananer och päronhalvor under olika täcken av choklad. Hysteriskt gott. I dag blev det även hysteriskt mycket av den goda silltårtan, ägghalvor, broccolipaj och köttbullar. Sjukt gott. Kvällen kom fort och nu är det soffläge som gäller, tillsammans med L och en hög med snöbollar.

Jag har sån där oro i kroppen. Jag skulle egentligen vilja gå på fest och bli riktigt full. Vi är bjudna på en fest. Det vore roligt. Jag vet dock att jag absolut på inga villkorsvis vill slösa bort min dag i morgon på att vara bakfull. Alternativet blir då det jag angav ovan - soffläge. Men festen drar lite.... det vore roligt. Mysbyxan har dock redan åkt på så det känns trögt att byta om igen. Nej... det blir nog soffläget i alla fall. Jag mår bättre av det i morgon. Fan vad vuxet. Blä.

Hemma

Hemma. Det är skönt att vara hemma. Tryggt. Utanför är otäcka världen. Jag tror inte att någon är oberörd idag. Om du råkar vara oberörd så behöver du nog söka hjälp för det.

Jaha ja... tack och adjö då

Tack och adjö till ungdomens fulla sinnens bruk och välkommen absolut senil demens. På riktigt. Helt sant. Jag har nyss skällt ut en stackars Fredrik på SkiStar i Sälen för att de hade dragit för mycket pengar från mitt konto. Jag trodde att jag hade betalt dubbelt, en gång i januari och en gång nu när jag hämtade ut skidorna. Jag kollade och kollade och kollade. Och förbannade mig för att jag inte tittade på kontoslippen när jag skrev under den förra söndagen. Som jag nästan aldrig gör och därför inte minns vad jag betalat. Sen mailade jag och var fly förbannad. Sen ringde jag även upp till dem när jag såg att telefontiden var till klockan 19 på söndagar. Fredrik på SkiStar var dock väldigt snäll och hänvisade till morgondagens öppettider för ekonomiavdelningen. kl 8-17. Ok sa jag och fortsatte härja om att " är det verkligen rimligt att jag ska betala så mycket pengar för ett par skidor och en skidskola under en vecka" ?!? Nej, sa Fredrik och hänvisade till morgondagen och ekonomiavdelningen.

SEN gick jag ner och kollade i min plånbok. Där hittade jag ett kvitto på exakt den summan som jag skällt ut Fredrik för. Och det kvittot gällde............... liftkortet............. Jag har alltså helt förträngt att jag har hyrt skidor, pjäxor, hjälm, stavar, deltagit halvhjärtat i en skidskola OCH faktiskt löst ett LIFTKORT för det under en hel vecka. Detta har jag alltså glömt bort sen vi kom hem från vår skidsemester i Sälen för... ja nu blir det ju ca 3 timmar sen.

Kontentan av detta blev att jag sprang upp och ner i trapporna här hemma med blossande röda kinder och tjöt åt L och ifrågasatte om han fortfarande älskar mig trots att jag är jävligt aggressiv och fruktansvärt senil dement. Sen fick jag lov att gå in på SkiStars hemsida och maila ett "skäms-mail" till dem... och be om ursäkt.

Kan hända att jag blivit smittad av senil demens av mina vänner som jag bott med under veckan. Detta har nämligen försvunnit under veckan:

1 st förlovningsring
1 st hänglås
1 st hårborste
1 st försvarets hudsalva
1 st plånbok (min)
1 st strumpa (min)

Samtliga artiklar, utom förlovningsringen och kanske hänglåset, har återfunnits. Intakt. Det som är mest besvärligt är ju förlovningsringen. Vi letade och kröp men den stod ej att finna.

Stackars Fredrik på SkiStar!

Kl 06.50

Det måste ju vara ett skämt... jag vaknade 06.50. Det är ju för fasiken lördag... jag får ju sova hur länge jag vill. Men ack nej, icke sa nicke. L är sjuk. Väldigt sjuk. Det var nog han som väckte mig, troligtvis. Jag vill INTE, på några villkorsvis bli sjuk så nu snapsar jag Kan Jang, vi får se om det hjälper.

Veckan var arbetsam men rolig. Det är väldigt skönt att få komma hem efter 4 dagar på Lidingön. Jag får verkligen en känsla av mixen mellan Big Brother och Fångarna på fortet när jag har varit där. Instängd i en fin miljö med fantastisk mat och fina vyer med 20 andra nya människor i en konferenslokal där vi tvingas utföra vissa uppdrag i olika rum för att kunna få gå vidare.... Vissa människor ogillar jag instinktivt direkt. Vissa människor gillar jag direkt. Precis som det ska vara med andra ord.

Nu ska jag gå ner och dricka lite mer kaffe och så ska jag väl göra något. Jag vet inte riktigt vad men något kan jag väl hitta på.

Tillbaka

Åhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh vad det är skönt att komma hem. Jag har haft ytterligare en session på Fångarna på fortet-kursgården. Det gick bättre denna gång då jag inte behövde snyta mig var tredje sekund eller nysa på de andra deltagarna. Tentan var i dag. 50% chans att jag klarade mig, jag är väldigt osäker. Vi får väl se om någon vecka eller så. I morgon är det en helt vanlig fredag och jag är så glad att jag får gå till jobbet. Det ska bli skönt! Borta bra men hemma bäst, så enkelt är det.

Nähä inte denna gång heller

För er som inte vet så är jag djupt troende. VAAAaa?! Tänker ni säkert nu. Men jag är det. Djupt troende. På Lotto-guden. Det bästa eller det sämsta är att jag inte är ensam. Det bästa: jag är inte ensam om min tro att det någon gång blir min tur att vinna de 146 miljonerna som finns i potten. Det sämsta: det är aldrig jag som vinner. Det är alltid någon som bor i ett ruckel i skogen utan vatten och el eller någon som är 98 år gammal. Lotto-guden är orättvis. Jag kan väl inte rå för att jag både har tak över huvudet, vatten och el och bara är 35 år. Han/hon (jag har inte riktigt bestämt könet ännu) behöver ju se över hela sitt fördelningssystem av vinnare. Majoriteten som spelar har ju liksom ändå ett rätt vanligt hem. Någon gång måste ju även såna människor få vinna - i första hand jag då så klart.

Lotto-guden, som för övrigt bor på Gotland, har ju skickat sitt sändebud till fastlandet i form av en ande. Denna ande förföljer mig varje vecka och skriker i mina öron om kvällarna att " i tiotousssen talls år haarr jaag joubbat.. men nui kann vi ju spela på loottoo i stället". Då gör ju jag det - och sitter här som en jävla loser varje söndag efter att ha kollat resultatet. Jag tycker anden kan åka hem till Gotland och bo med Lottoguden där ett tag i stället för att visa sig via teven varje vecka hemma hos mig....

Apropå något helt annat så vill jag verkligen inte åka på kurs denna vecka heller. Jag vill vara hemma. Motviljan beror självklart på att jag inte har pluggat. Och att jag är nervös för tentan. Den beror också på att jag faktiskt vill vara hemma.

Kolla in den här länken! Den ger lite perspektiv till allt mitt dravel om att vinna på Lotto. Jag vet inte om den är sann men det är i alla fall häftigt att titta på.