6 och en halv timme kvar...

... att arbeta och sen får jag ha semester i tre härliga veckor. Jag tror aldrig att det varit så efterlängtat någon gång. Jag är trött och sliten och grinig. Det ska bli en fröjd att få slippa ett tag. Jag hoppas att jag kan slappna av och ha det skönt.

Det har hänt en del saker denna vecka. Jag har blivit lite äldre än förra veckan till exempel. Och för det fick jag fler presenter av nära och kära. Roligt! En pumptermos med älgar på bland annat. Jag tycker att alla människor är värda en pumptermos med älgar på! Så om inte min syster misstycker så ger jag bort denna i present i morgon och så införskaffar jag mig en ny så snart jag kan. Är det ok?

Jag fick även en mellanring till kameran, ny parfym (luktar mums) och pengar och nya glas och en jättefin ny taklampa. Tänk - så här borde det vara varje gång jag blir en vecka äldre än förra veckan. Eller hur? Och efter mina 6 och en halv timmes arbetstid i morgon så kommer jag att vara 6 och en halv timme äldre än när jag började. Det kommer dock förmodligen att känns om tusen svåra år men det är inget att göra åt.

Åhhh nya saker hela tiden

Det känns besvärligt, motigt och jobbigt. Det är dock bara att bita i det sura äpplet och "fejsa" RL. Mer om detta en annan dag.

För dig som inte kan förkortningar så står RL för Real Life. Men det visst väl du redan vaa?

Betalt räkningar och jobbat länge

Ha ha ha jaaa Karin (se kommentar förra inlägget)... det var verkligen så att du bidrog till 100% med Pripps-känslan! Det var roligt! Kan vi inte helt enkelt ha fler fester? Helt spontant? Göra livet roligare?

Nu har jag fått lön, betalt räkningar och jobbat länge idag. Från klockan 7.07 till 18.07. Ungefär. Det är fyra dagar kvar till min semester och jag har lite panik för att jag vet inte hur jag ens ska kunna hinna ta mig till en begravning på fredag eftermiddag. Så mycket har jag att göra. Jag får helt enkelt åka och arbeta efter begravningen. Så blir det. Jag vet dock att vid 18-tiden på kvällen är jag väldigt mosig i skallen efter att har svarat i telefonen ca 50 gånger på en dag, svarat på i snitt 90 mail om dagen, pratat med ca 40 personer om dagen och under den tiden ska jag åtgärda massor av akuta ärenden samt utföra de arbetsuppgifter jag i vanliga fall ska göra varje dag - vilket oftast tar hela dagen annars. Det ä r inte lätt. Pust och stön. Men det är mitt arbete, jag är glad att jag har mitt arbete och inte står utan. Det är huvudsaken.

Eftersom jag har missat de två första avsnitten av Sommartorpet så vet jag inte vad Ernst gör i sommar. Jag ska försöka titta idag. Det börjar om 20 minuter.

Det blev inget husköp förresten. Eller jaa, jag hade kanske inte skrivit något om det här. Vi ville köpa ett hus, men säljaren ville helt plöstligt inte sälja idag. De ville avvakta. Fast de vet inte ens vilket pris vi var beredda på att lägga. Visst osar det ugglor i mossen? Vi backar direkt!

Vill ha

Jag tycker väldigt mycket om tyget. Jag är inte beredd att betala hur mycket som helst för en tygbit som jag egentligen inte vet vad jag ska göra med. Jag kan ju alltid fortsätta att titta på det på nätet och konstatera att det är ett väldigt fint tyg.

Midsommaraftonen var för övrigt väldigt trevlig. Glada människor, god öl, god sill, god mat, skönt att bada i varm badtunna, härligt att slänga sig i kallt vatten, inga mygg, bara massor av kärlek. Ja ta mig fan, det var precis som en Pripps-blå-reklam.

Tyget heter Fokus och kommer från Marimekko.

Senil demens

Ja antingen senil eller alzheimer... hur fan ska det vara om 30 år när jag är så här glömsk redan nu? Inget allvarligt har hänt men jag glömmer bort saker hela tiden. Mest saker som har med hemmet att göra så det är inte så viktigt. Det går alltid att göra en annan dag. Det är bara så jävla tråkigt att glömma bort saker...

Däremot glömmer jag aldrig vissa andra saker. Som att jag spillde vin på Toves jacka på Hotel Anno 1647 när vi tog en härlig vinfylla där en gång. Jag glömmer inte heller att jag spillde Irish Coffee på henne på Mördarpuben. Jag glömmer aldrig när jag hittade min hyrestant i vårt gemesamma kapprum när jag bodde med Andreas i Årsta. Tanten var aspackad och pillerstinn. Inte heller glömmer jag att hon försökte tända eld på sin etagevåning så att jag fick ringa brandkåren. Jag glömmer inte heller alla gånger jag möttes av min ex-sambo, hög som ett höghus och med ångesten svettandes ur varenda por. Jag glömmer inte heller att jag konstant var otrogen mot honom. Eller alla gånger vi bråkade. Jag glömmer aldrig killen i Trollhättan, inte heller killen på en camping i Norberg. Äckelgubben på tunnelbanan som runkade mellan Medis och Gullmarsplan. Zigge, som förstörde hela min trevliga helg med min mamma. Eller hur ledsen jag var när jag fick veta att en tidigare sambo var otrogen. Eller hur ledsen jag blev den kvällen då allt sket sig mellan mig och min bästa vän.

Allt det här var för länge sen och bara tråkiga saker. DET kan min hjärna fortfarande komma ihåg. Hur är det möjligt?

Öl, vin och randiga mattor

Vips så for det förbi två och en halv dag utan några som helst problem. Jag har inmundigat flertalet drycker i trevlig sällskap i dagarna två, sovit väldigt länge idag i alla fall och handlat två randiga mattor på min kompis Ingvars ställe. Städat hela övervåningen, varit bakis, fikat, solat, läst tidningar, pratat i telefonen, vattnat blommor.... jag ä r effektiv när jag väl sätter fart. Planerat lite för midsommaraftonen, bland annat förberett massor av bra sommarmusik. Det är viktigt att det blir bra!

Jag längtar efter min semester nu. Jag står nog ut två veckor till dock. Kanske.

Hurra hurra

Idag firar jag mitt 90:e inlägg på min egen blogg. Hurra hurra för det. Nää jag är inte alls i desperat behov att förgylla min vardag med att fira mig själv på min egen blogg.... vad får dig att tro det?

Jag läser i vänners mail och på vänners blogg om livet. Vissa lever i ett konstant lyckorus, andra med brustna hjärtan som ska försöka lagas med något sorts livets egna klister, andra i en konstant oro och vissa stänger av helt. Jag är nog en blandning av allt detta. Oftast önskar jag att jag kan stänga av helt, i alla fall allt det tråkiga. Det är dock oftast det tråkiga som mal och mal inombords. Både mitt egna tråkiga och andras. Jag tänker mycket, på det mesta faktiskt. Det kanske man inte kan tro men så är det. Jag skriver ungefär 0,5 % av mina tankar här, om ens det. Jag vet helt ärligt inte varför jag har den här bloggen ens. Fast det var inte det jag skulle skriva om nu. Det var vännernas liv. Om ni läser det här så vet ni att jag tänker på er, ofta. Jag är bara väldigt dålig på att höra mig till er. Men jag tänker på er... jag lovar.

En vän har beskrivit hur nära hon var sin älskade en natt eller kanske var det den senaste natten? Jag avundas hennes mod för att hon vill berätta och jag blir så imponerad av hennes vackra ord. Det ligger mycket betydelse bakom orden. Jag tror att hon är en av dem som har en konstant oro.

En annan skrev idag om lappning av brustna hjärtan. Jag önskar jag kunde ge henne en tub med Karlsson klister och säga att allt blir bra igen... men tyvärr så hjälper inte det. Det blir säkert bra men det tar längre tid än att klämma slut på en tub Karlssons.

Lyckorus människorna avundas jag så att jag knappt orkar prata med dem. Nu överdriver jag så klart.

Förresten så satt vi och sjöng högt här för en stund sen, framför varsin dator. Den är så bra och jag har så fina minnen... somrarna med gänget. Fulla grannen som kom in om nätterna på våra fester. Nakenbad vid bryggan. Sex på stranden. Absolute Kurant och svartvinbärslättdryck. Lite kärlek här och där, några flyktiga kyssar någon annanstans. En enda låt får säkert 25 personer att få ungefär samma minnen. Jag vet det.

DAD - "Laugh 'n' A 1/2"

En till som inte orkade mer

Idag gick ytterligare en person bort. Somnade in. Kroppen orkade inte längre. 91 år och 51 veckor gammal. Ingen blir ledsen då åldern tagit ut sin rätt, men sorgsna över att en fin människa försvunnit. Det blir ju så tomt.

Återigen påminns jag om vår egen dödlighet och hur viktigt det är med livet. Glöm inte bort det!

Ungarna skriker

Åhhh vad barnen skriker utanför vårt fönster. Jag kan inte förmå mig till att vara irriterad så länge dock, för de har så roligt men vattenspridaren. Jag försöker sitta i solen men mot husväggen blir det 50 grader varmt. Det är svettigt. Det är sommar. Det är härligt! Och jag vill INTE gå och arbeta i morgon. INTE.

Glömde skriva

Idag var det ytterligare en människa som undrade vad jag gjorde i ett sammanhang när det gäller barn, d v s skolavslutningen. "Vad gör du här? Du har ju inga barn..."

Hur länge ska sånt pågå? Tills man når pensionsåldern eller? Varför kan inte jag få delta i olika evenemang bara för att jag endast är moster eller endast är sambo med en som har barn? Det är liksom inte riktigt legalt. De brukar även, oftast, lägga huvudet på sned och se så där undrande ut... nästan som att "jaha vad är det för fel på dig då som inte har barn"?

Det är ju förmodligen mig det är fel på... eller hur?

Hur många rutor gör dig glad?

Jag tror att en hel liten kaka med mjölkchoklad och daim gör mig glad. Det går även bra med apelsinsmak. Vi snackar inte några få rutor här utan en hel liten kaka. En stor kaka blir för mycket men en lite går alldeles utmärkt.

Midsommarångesten kommer krypande. Igår fick vi dock ett uppslag som verkar alldeles utmärkt trevligt för inblandade parter. Jag ska lägga ut några krokar och se om det verkar intressant.

Studentkalas imorgon. Presenter inhandlade. Ny klänning inhandlad. 30-årsfest på lördag. Presenter inhandlade. Kläder lånade. Allt är liksom färdigt. Fan vad vuxet. Jag fick dock planera en hel del för att hinna få allt att funka. Usch, jag är vuxen.

Det är förresten 15 år sen jag tog studenten. Jag konstaterade idag i mitt vän-mail från jobbet att jag aldrig i min vildaste fantasi trodde att jag skulle befinna mig där jag är nu, 15 år senare. Jag trodde nog att jag skulle bo i London eller någon annanstans i världen - bara inte just här. Det är dock inte för sent att flytta till London, men just i dag känns det avlägset. Det vore dock väldigt väldigt väldigt roligt att få prova på ett tag och se om det är som jag tror. Det är därför jag är så förtjust i att läsa Jonas blogg - han lever i ett annat land, så som jag skulle vilja göra.

Povel

Så gick även han vidare till nästa ställe. De försvinner sakta, sakta och sen finns de ej mer. Povel lämnar dock efter sig fler ord än jag någonsin kommer att kunna uppnå, fler med mig. Jag ser att det är fler som skriver om vår kära Povel på bloggarna.

Jag har varit ledig idag. Hastigt uppvaknande då grannen tvärs över gatan bestämde sig för att väcka hela kvarteret kl 8.30. Han började kasta ner takpannorna från hustaket. När det är helt tyst, inga bilar, inga människor och fåglarna lugnat ner sig så HÖRS det väldigt bra när någon kastar, från ett hustak, ner takpannor i en container. Kul granne! Det var dagens i-landsproblem.

Vi har letat studentpresent och funnit den. Tack och lov. Jag har solat, rökt, provat kläder, fikat, klippt gräs, planterat blommor, ätit skräpmat, grillat korv och tittat på Greys. Rätt bra gjort för att inte ha gjort något alls idag egentligen. Jag vill verkligen inte gå och arbeta i morgon, jag vill vara mer ledig. OM det går kanske jag kan utnyttja min flextid som jag har massor av. Jag ska prova i alla fall, det brukar sällan och nästan aldrig fungera. När jag planerar att gå hem tidigt fastnar jag med problem och så jobbar jag oftast över istället, d v s samlar på mig mer flextid som jag tänker använda någon annan dag.

Det brinner i Västerås. Vi ser den tjocka röken ända hit, det är ca 4,5 mil bort.

Over and out

Räksmörgås i Smedjebacken

Efter att bara ha jobbat och skyndat hit och dit var denna helg välbehövlig. Vi har det så bra när vi åker bort, jag och min kille.

Eftersom ni alla har haft sol i helgen så kan ni ju bara hur underbar en kväll på Dalhalla med Antony and the Johnsons var.... No words (in the Dalhalla-woods) can tell!

Dalhalla som konsertställe är ju bara så häftigt. Antony gjorde sig bra där, men min hjärna ville gärna (ha ha ha) försvinna bort mot trädtopparna så jag vet inte om jag kan säga att konserten var suverän. Dock var hela evenemanget suveränt!

Eftersom ca 3900 personer av 4000 möjliga var Stockholms-bor så har jag nya dråpliga historier om dessa människor och deras otroligt naiva (läs: helt urblåsta) inställning till allt liv utanför tullarna. Går inte dessa människor i samma skolor som vi ute i landet har gjort? Ibland undrar jag.... eller lyckas jag helt enkelt bara stöta samman med dem som är så där "naiva"? Det konstiga är att jag absolut inte träffade någon av dessa människor under tiden jag bodde i Stockholm. De har liksom hittat mig nu... flera år senare.

Lärdom: om du någonsin tänkt att åka till Rättvik för att dricka en öl - åk någon annanstans!

Idag har jag gjort något jag aldrig har gjort förut: jag har ätit en räkmacka i hamnen i Smedjebacken. Det är livskvalitet! Det är nästan lika roligt som jazzgiget på bryggan i Örkelljunga. Ska tilläggas att jag har gjort flera saker idag som jag aldrig har gjort förut t ex nästan suttit i en vedbod fylld med torr ved samt med dunkar av bensin runt mig och rökt en cigg. Det gäller att utmana ödet, eller hur?

Det är pappans spark på bilden. Den står helt ensam vid sjön där han själv numera flyter omkring med fiskarna. Det är en fin gammal spark.