Bilen är kanske såld nu

Det vore skönt att bli av med den. 22 000 kronor skulle det ha kostat att laga den. Tjugo två tusen svenska kronor. Aldrig i livet att jag lägger dem pengarna på den bilen. Det var en trevlig kille och tittade på den idag. Han la ett bud på 3 000 kronor. Jag är tacksam om jag får det i alla fall.

Pratade med Ö nu på kvällen. Det var skönt att höra att han mår bra. Han har börjat sitt nya jobb och tyckte att det var helt ok, fast kämpigt. Han var arg och lite bitter, men han mår bra. Det är huvudsaken. JAg är lite ledsen att jag inte kan åka och titta på hans bröllop på lördag. Det hade varit roligt att se.

Over and out

Hardinstandin!

Hardinstandin... Tove!!
Hardinstandin!

Det var så roligt, eller hur?

Ett grillspett med oxfilé och rödvinssås...och mina ögon är blå

..på Antigua Edessa. Årsta Torg. Gott så in i bombens. Konsert med Chris Cornell, Annexet - Globen, igår måndag. Förlåt alla recensenter: ljudet var så jävla kass att konserten hamnade på min minuslista. 4,5+ fick han i Aftonbladet hörde jag... hmmmm säger jag. Det blev min livs första öronproppskonsert. Det är stort för mig! Fast inte ens med öronproppar blev det bra.

L frågade igår om jag längtar tillbaka. Igår gjorde jag det inte. Idag lite. Ibland längtar jag mycket. I efterhand ser jag att det var en härlig tid, trots sorger och besvär (som byttes i lycka och kärlek efter hand).

Ingen alkohol i helgen - dvs minst två surdegsprojekt blev utförda. Jag tömde bilen på grejer och rensade min garderob. Ur min garderob samlade jag två säckar kläder som jag inte använt på evigheter, i alla fall två år och massor av annat skräp. Bland annat tre filofaxer. I dem läste jag om allt elände som var innan "lyckan och kärleken". Oj oj oj, jag fattar inte varför jag var så destruktiv. Varför såg jag inte eländet? Kanske för att jag var mitt uppe i det och var naiv och blåögd. Blåögd är jag förvisso fortfarande men av en annan betydelse. Mina ögon är blå nämligen.

En matlåda wok på en parkering i Rissne

...är bättre än ingen matlåda wok alls.

Tro det eller ej men konserten på Grönan igår kväll tillhörde en av de övre skikten på min konsertskala. Hammerfall. Det är inte klokt. Det var riktigt bra!

Nu fortsätter helgen med turistande i Enköping.

Over and out

3 sekunder av kändisskap...

...låter inte alls lika coolt som " 3 seconds of fame". Så enkelt är det. Jag VET att det heter 15 minutes of fame men i mitt fall blev det 3 sekunder.

I vilket fall som helst så missade jag mina "3 seconds of fame" med 7 minuter ungefär. Tydligen hade vår ägare och VD varit med på morgonmötet, som hålls på måndagar kl 7 och som jag aldrig närvarar vid - fel av mig så klart, hållt ett tacktal till mig särskilt. För att jag varit och är så duktig. Utan mig skulle företaget stanna. Eller något sånt.

Jag var ju inte där så jag vet inte vad som sades exakt men när jag kom till jobbet 7 minuter senare och går genom fabriken så börjar alla applådera. Ni kanske anar min röda ton i ansiktet?

Vin är ett genomgående tema i mitt liv

Jag mår inte bra. Eller, ja, typ liksom. JAG mår bra men jag mår inte bra. Över jobbsituationen alltså. Jag letar och letar men hittar inget. Jag är kanske för kräsen? Är det för att jag har smått panik och vill byta helst nästa vecka? Förmodligen.

Jag har i alla fall haft en liten tidsfrist från eländet genom att spendera fredagkvällen med U och S, 3 liter vin och jättegod mat. Vi pratade så munnen ömmade. Det var väldigt trevligt! Mera sånt vill jag ha i mitt liv.

Jag sov hela lördagen. Jag tänkte att om jag sover riktigt länge så kanske det jobbiga försvinner men det gjorde det inte. Återigen fick jag en tidsfrist i eländet under lördagkvällen för då åkte jag till A och P, vi grillade, drack gott vin, god öl, "minglade" lite, åt kräftor, drack vin, pratade om allt och inget och dessutom fick jag träffa nya trevliga människor. Jag fick även träffa nya mindre trevliga människor men dem lägger jag inte ner någon vikt vid. De får gärna försvinna ur mitt liv lika snabbt som de dök upp där. Jag fick även en väldigt bakfull sambo på köpet. Att han utsätter sig för dessa helvetesdagar, är för mig en gåta.

Vi kom nyss hem, jag har klippt gräset hos amerikanarna. Det var hur härligt som helst att få springa runt med en tjurig gräsklippare utan drev i ca 1 1/2 timme så svetten sprutade om mig. Skönt att rensa kroppen och hjärnan. Nu ska jag snart åka och hämta min bil. Och så är det måndag i morgon igen...

Flyttbar disk

Jag skulle vilja att min hjärna var en flyttbar disk. När det runt omkring blir för jobbigt, då är det liksom bara att ta den flyttbara disken och koppla upp den mot någon fin resesajt eller fotosidan.se eller svenskaspel.se och så kan allt annat liksom bara försvinna.

Idag satt jag på ett möte och tänkte att alla människor i rummet är helt likadana på insidan. Alla är likadant uppbyggda. Det är bara vårt yttre och sättet att vara mot andra människor som är annorlunda. Jag var tvungen att tänka så... i två timmar. 120 minuter. För jag orkar bara inte med dessa människor.

Dessa tre dagar som denna vecka hittills har bestått av har varit de värsta i mitt arbetsliv någonsin. Jag har sett människors absolut mest sämsta sidor. Jag kan å andra sidan jämföra det med historierna från de överlevande från Estonia-katastrofen. Hur de förvandlats till "de som överlevde" jämfört med dem som inte överlevde. De blev liksom överlevnadsmaskiner - i negativ bemärkelse. Det var såna människor som jag tillbringade 120 minuter ihop med idag. Iskalla, empatilösa, töm och glöm, hånskrattande, vänd kappan efter vinden, stick andra i ryggen för att klara dig själv-människor.

Det, kära vänner, är min vardag just nu. 12 timmars arbetsdagar i ett "glatt gäng som gör allt för laget och företaget". Jo tjena...

Din gris! Betala!

:)

Öl med kollegorna i fredags, lite bakis i lördags, solade och läste bok på fina badstället, blev bjuden på god mat och gott vin och väldigt roligt spel hos PoK på kvällen. En smula omgjort hederligt Bondespel där man kunde köpa knark av Miro, döda sin fru och få betalt för det, vinna på lotto, vänta i augustidiket på att bli påsatt tills de andra tagit sig till septembermånad eller helt enkelt bli kallad "din gris!" och det fick man böta för.

Frukost intogs på Kungsudden efter en rejäl sovmorgon, en riktigt smaskig "regalskeppet Kronan". Jag har sedan hunnit hämtat sten hos "amerikanarna", börjat måla den sista möbeln hos min syster, tvättat/tvättar i tvättstugan, pratat med C i telefonen länge och påbörjat matlagning.

Oj oj oj det går fort när jag är ledig. Insåg idag att jag lovat bort mig till två olika ställen på fredag fast jag har inte så svårt att välja vilket ställe jag ska åka till - tack och lov.

Nu är det bara en vecka kvar, sen kommer kollegan tillbaka. Jag hoppas innerligt att jag fixar denna vecka också.

Jag kan inte låta bli

Jag kan inte låta bli att lägga upp den här bilden. Den talar för sig själv. Och dit ska jag åka...

Ständigt och för evigt?

Jag får alltid en molande lätt illamående känsla i magen när jag blir påmind om vissa delar av mitt förflutna. Det är väldigt många minnen som kommer fram. Jag blev senast påmind i söndags, 3 dagar sen, och känslan hänger liksom kvar. Jag vädrar och ventilerar med nära och kära, vi är samtliga överens om att gammalt skit ska glömmas. Känslan hänger kvar, lik förbannat. Gammalt roligt ska dock bevaras men ibland kommer jag inte ihåg det roliga, bara massor av tråkigheter.

Jag hade en väldigt fin kväll med A i söndags. Vi promenerade runt på Söder och tittade på människor, lyssnade lite på musik på Mosebacke, såg Peps utanför, drack kaffe, rökte många cigg, pratade, tittade på utsikten från Gondolen. Ja, ni ser.. det var en fin kväll. Ändå håller sig obehaget kvar. Det var inte A's fel, det var ett telefonsamtal från en annan vän C som berättade en händelse som inträffat för två veckor sen. Stackars C!

Gammalt skit ska glömmas. Så enkelt är det. Varför kan inte skiten glömma mig då? Det liksom petar och irriterar och är lite som en varande böld som aktiveras med jämna mellanrum. Ska de ständigt och för evigt dyka upp, de tråkiga minnena?

Hmmm - version 2

Det var/är en bättre dag idag. Tack och lov. Kanske inte jobbmässigt men livskraftsmässigt. Me like.

Hmmm

tusen trött. värk i kroppen. värk överallt. inte hungrig. kom sent, lång lunch, gick hem tidigt. dåligt samvete för det. men så jävla slut i kroppen att jag orkade inget mer. usch! imorgon är en bättre dag. helt säkert.

Svordomar

Jag har sån lust att svära. Högt. Hela tiden. Jag gör dock inte det. Inombords svär jag. Jag är trött och sliten. Fast inte fan bryr ni er om det. Vem orkar läsa om någon som är trött och sliten?

Jag är glad att vi har fackförbund och den svenska staten som en gång i tiden fick till stånd att vi endast har 5 arbetsdagar i veckan och 40 timmars arbetsvecka. Det innebär att det är en ledig dag imorgon. Det innebär att jag får sovmorgon. Det innebär att jag kanske, kanske mår tusen gånger bättre i morgon. Sömn är guld värt.

Nu ska jag gå ner och korka upp en flaska rödtjut. Det ska bli gott.