Det svänger!

Jo tack, livet svänger en del. Det är verkligen berg-och dalbanor ibland. Jag är glad att det är så sällan vagnarna i berg- och dalbanorna spårar ur. Jag har just varit med om en urspårning och det är VÄLDIGT jobbigt att klättra upp på spåret igen. Det går dock - men det är tufft.

Musik för öron, själ, hjärta ja hela kroppen

Soweto Gospel Choir - gå och se dem om du får möjlighet! De är verkligen suveräna!

Allt är färdigt

Nu är allt färdigt in för helgens aktiviteter... nästan. Jag har fortfarande en biljett kvar till konserten i Västerås - så om det är någon som läser det här som är intresserad av en gospelkonsert - HÖR AV DIG SNABBT TILL MIG! I övrigt är fotostudion riggad så gott det går, ska bara hämta mer belysning imorgon på lunchen och rigga det. Kläderna ligger framme och ska bara strykas. Presenten är nästan färdig, ska bara tejpas ihop.

Och återigen, återigen, undrar jag varför jag ställer upp på att göra såna här grejer?!?! Att fotografera andras bröllop alltså. Jag mår ju lika dåligt varje gång och jag har sån prestationsångest och jag är livrädd för att bilderna blir helt kass (tack gode gud för Photoshop!!!) och jag är livrädd för att bröllopsparet ska bli besvikna. Jag har dock, många gånger, sagt att de inte får ha såna förväntningar och "näää det blir så bra så bra.... vi är helt inställda på att du är fotoamatör o s v " MEN jag vet att när man gifter sig vill man ha helt fantastiska bilder som minne. Tänk om jag inte klarar av att leverera det? Nej, nästa gång så säger jag blankt NEJ! Tjo flöjt så länge!

Bakfull

Jag vet inte om jag orkar fler bakfyllor. Hela jag blir en vandrande ångestklump, som med paniken dunkade i magen svettas ut alla alkoångor. Det är fan inte kul längre!!! Oavsett alltid och jämt vaknar jag efter att ha sovit 4 timmar, som kroppens egna Hesa Fredrik (första måndagen i varje månad - var det förr om åren i alla fall) på en given signal trycker på knappen och skriker åt hjärnan att vakna. Sen får jag ligga där i soffan och zappa på alla jävla reklamkanaler och kroppen och hjärnan klarar inte av att göra varken det ena eller andra. Ingenting smakar gott fastän jag är hungrig och att dricka vatten är som att stoppa in ett gäng med surströmmingar i truten.... näää vet ni vad - jag orkar inte med fler meningslösa dagar som bara försvinner i ångest och äckel.

Fast å andra sidan vet jag att detta är bara ett sätt att lura mig själv till att tro att jag kommer att bli en bättre människa... och det kommer jag aldrig att bli. Jag kommer att göra om det, gång på gång på gång.... för oftast är kvällen innan som föregår bakfyllan en jävligt trevlig kväll i goda vänners lag med god mat och god dryck. Så det roliga brukar oftast överväga det dåliga. Inte igår dock, då var bakfyllan för övervägande.