Paus

Det var skönt. Skönt att cykla en sväng. Kom hem nyss och tur var nog det för nu är det väldigt mörkt ute.

Jag skrev att jag skulle ta en paus. Jag gör nog det. Det känns inte som att jag har så mycket att säga just nu. Jag har många ord men jag vet inte hur jag ska få ner dem bara.

Hej på ett tag!

1 år sen

Oj det gick fort. För ett år sen lade jag ut denna Youtube-länk. Ja jag säger då det.

Polen

Åk dit. Kraków. Jag tänker åka tillbaka så snart jag bara kan. Japp.
Nu är jag trött. Jag tror att jag ska pausa från den här bloggen. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det jag vill säga till dem som läser den säger jag ju ändå. Ja, jo, jag tar nog en paus. Kanske.

Spam

Jag har börjat få fina kommentarer på kinesiska här. Ett av dem handlade om Michael Jackson, så mycket förstod även jag. Jag gillar det inte. Det går säkert att göra något åt men jag vet inte hur.

Det jag däremot gillar är kräftor. Det fick jag äta i lördags. Samt dricka väldigt goda drinkar på ett soldränkt nybyggt soldäck. Jag gillar även soluppgångar och doften av varma åkrar och halm. Jo då, faktiskt. Jag gillar även att bli lite full men jag gillar inte att vara bakfull. Fast det beror i och för sig på vart man vaknar och med vem. Jag gillar att vakna bredvid Kungen faktiskt. Det är inte alla som får vakna så royalistiskt SAMT vara bakfull.

Jag verkar gilla bryggor också. Särskilt om det sitter vänner på den och som just har lagat god mat till mig. Bad i ljumma sjöar funkar också. U2-konserter också. Och resor till Polen. Jo jag gillar nog det mest. Rostat bröd också. Med kaviar och ost på.

Ja livet är fint!

Bada och blåbär

Åhh det var en skön avslutning på denna rätt jobbiga dag på jobbet. Kaffe, cigg på altanen hos Kungen, bada vid Sundänge, kaffe/blåbärspaj hos N. Matlåda tillverkad, fuskade med GI igen och åt två mackor med falukorv på. Fattar ni vad gott det är med falukorvsmacka när man är så hungrig? Det är ljuvligt! Ja, och så blåbärspajen då förstås. Mums liksom!

Inbjudan till middag i morgon direkt efter jobbet. Ja tack säger jag. Vid en röd liten stuga vid Mälaren. En ljummen sommarkväll. Härligt!

3 månader av ångest

Jo då, det har tagit så lång tid. Idag är det över. I 3 månader har jag dragit mig för att redigera bilder som jag tog i slutet av maj. Nu är de klara. Så KJ2 och Kungen: det var inte värre än så. Jag har knappt inte ens svarat i telefonen, inte varit ute på Fejan och inte chattat på MSN. Jag ville verkligen fokusera och göra klart. Och det var jag... nästan. Det tog idag 3-4 timmar. DÅ KRASCHAR DATORJÄVELN! Det tog cirka 4 minuter och sen var den omstartad. Men begriper ni hur kallsvettig jag blev när den plötsligt lade av och hur lååååånnngggaaa de fyra minutrarna var? Jag kunde dock göra färdigt, starta om igen och sen skulle jag bränna ner bilderna. Ja men då har jag ingen CD-skiva hemma. Tack gode högre makter för USB-minnen för jag vill verkligen inte riskera att datorn går sönder och jag inte har någon back-up.

Jag har lovat mig själv att aldrig ta såna här fotouppdrag mer. Nu lovar jag igen. "Åh så kul, tack för att du frågade men nej tack". I morgon ska jag träna på den frasen. "Åh så kul, tack för att du frågade men nej tack"... "Åh så kul, tack för att du frågade men nej tack"...

Iskallt

Det var iskallt men ack så bedårande vackert. Alldeles spegelblankt. Ja verkligen vackert. Jag kommer ihåg känslan av att längta bort och först nu, över 20 år senare, ser jag hur vackert det faktiskt var. I såna lägen är jag glad att jag är äldre än då. Jag är tacksam över att ha fått spenderat en del av mitt liv i dessa omgivningar. Jag är ännu gladare att jag har haft möjligheten till att få åka bort och komma hem för att se hur fint det är!

Ren och skär glädje blandat med dödsångest

U2.

Det behövs inte skrivas så mycket alls faktiskt. Jag behöver inte ens utveckla för mig själv eller ens fundera. Det var den bästa konserten hittills med dem. Det var suveränt!

Fredagen: massor med öl på tåget, leta reda på nyckel, till rummet, till MoJ, dricka öl, gå till Rockbaren, dricka öl, åka hem. Lördagen: gå på Avenyn, äta god mat, dricka vin, gå på förfest, dricka cider, gå på konsert, äta skräpmat. Söndagen: äta frukost, ÅKA BALDER, KANONEN, UPPSKJUTET och fegisen Flume Ride. Jag är stolt över mig själv! Jag är uppriktigt kräkfärdig hela tiden och totalt livrädd. Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna njuta av det. Jag hoppas det. När jag inte får dödsångest längre, då kanske jag kan njuta av det. Svår känsla att förklara.

Och nu blir det så där som jag alltid känner efter såna här fantastiska helger eller upplevelser ska jag väl skriva. Det blir så tomt. Det känns ... tomt. Sånt som jag längtat efter och som blir så där bra som jag ville. Sen är det över på ett kick. Nu måste jag boka in nya roliga saker annars ruttnar jag. Tur jag har Krakow snart! Och tur att jag fick prata lite med Andreas en stund. Pridefestivalen är tydligen inte som den har varit tidigare om åren. Säger han i alla fall.