Ensamhet

Jag hann inte. Jag hann inte njuta av min ensamhet. Det gick för fort. Sen blir jag nervös för att jag tycker att det är skönt att vara ensam ibland. Det är ju egentligen det sista jag vill vara, ensam.

Så nu sitter jag här och tvingar mig att njuta fast klockan är waaayyy over bedtime. Jag vet ju precis hur grinig jag kommer att vara i morgon eller framför allt trött.

Nu längtar jag till lördagmorgon för då får jag ju i vilket fall som helst sova till i alla fall halv nio om jag har tur. Och på söndag skulle jag visst jobba, kanske, eller jaaaaaaa inte vet jag. Ingen vet och det irriterar mig. Det är mycket som irriterar mig och tröttar ut mig. Mitt huvud känns som en bikupa när jag kommer hem. Hjärnan försöker sortera bort allt negativt som omringar mig hela dagarna. Jag känner hur tung jag är och hur tyngda mina axlar är. Rent krasst - det känns inget bra alls att gå till jobbet längre. Punkt. Jag måste förmodligen byta, vilket tynger mig ännu mer. Semester vore ett alternativ förstås, så att jag får lite distans till allt. Semester är just nu en omöjlighet.

Idag

Idag gjorde jag en sån där grej som jag ogillar när andra utsätter mig för. Jag ignorerade. Skruvade lite på mig och ignorerade. Och sen har jag gått och tänkt på det hela dagen, på hur det uppfattades av den här personen. Storyn lyder som följer:

I fredags var några kollegor här. Det var trevligt, så klart. Idag var det många som tackade och tyckte att det var trevligt. En av dem kommer in, strax efter sju. Jag sitter och läser och skriver mail för fulla muggar när han kommer in, ställer sig bakom mig och säger tack för fredagen samtidigt som han böjer sig ner och ger mig en kram. Jag skulle självklart ha vänt mig om och kramat honom tillbaka men jag kände mig lite trängd, var inte beredd på det så där på morgonkvisten, och var strängeligen upptagen med de 23 mail som droppat in under helgen. Så jag gjorde ingenting. Jag liksom ignorerade kramen som utfördes som en 100% vänskaplig gest. Jag känner mig urusel. Hur jobbig får min hjärna vara egentligen? Jag menar, hur svårt är det att bara lite snabbt vända sig om och krama en vän en måndagmorgon? Nä hä, inte jag eller. Jävla surkärring, det är vad jag är!

Jag försökte bota mitt dåliga samvete med att fika med KJ. Vi åt varsin varm scones med björnbärssylt och ost, men det funkade inte riktigt bra. Fast vi hade en trevlig fikastund ändå så klart!

Kill...the vissling på kontoret Vol.1.

Det börjar dra ihop sig på jobbet. Är ganska slutkörd efter att ha jobbat för två heltidstjänster under några veckor. Minsta ljud gör mig galen. Särskilt en person med ljud gör mig galen. Jag kommer förmodligen att ställa mig upp och skrika vilken dag som helst. Rakt ut. Han visslar. Och sjunger. Och nynnar. HELA TIDEN! Jag sitter med tusen grejer att göra, telefonen ringer, 70-90 mail om dagen, det kommer i snitt in 10 personer varje dag för att be mig att göra saker samt att jag på något vis ska hjälpa till inför nya affärssystemet. Som min kollega sitter med 8 arbetstimmar om dagen. Han har fått stänga av sin mobil och svarar inte på mail. Nog om det, han som visslar. Han visslar på samma låt hela tiden. Ska se om jag kan få upp någon länk här så ska ni få höra.... skulle inte detta driva er till vansinne?

Nu är det ju självklart att det inte är just denna slinga han visslar men det låter nästan så. Han är dessutom inte riktigt frisk (läs: helt jävla rubbad) så det är inte helt osannorlikt.

Jag är trött. Helt slut faktiskt. Jag vet inte riktigt hur detta ska gå.

Berlin och tapeter

Idag fick jag arbeta i 11 timmar. L fick åka till Berlin och komma på att han glömt passet hemma halvägs till flygplatsen. Det slutade med att han och taxichauffören bytte plats, så L fick köra taxibilen som en blådåre för att hinna hem och sen tillbaka. Han och kollegan hann till flyget. Han ringde nyss från ett tipptopprenoverat hotellrum i Berlin.

Tonåringen tappade mobiltelefonen i toaletten så nu funkar inte den längre. Jag lurade en restaurangägare på en årslång catering och har dåligt samvete för det. Jag blev inbjuden på en middag i morgon kväll som jag givetvis tackade ja till då jag är gräsänka. Jag fick krama en VD för ett mycket stort företag i Sverige och träffa en bankchef. Jag fick även veta att en kollega ska ha barn. Jag har också pratat i telefonen med min syster medan jag åt min fantastiska kvällsmiddag bestående av ett vitlöksbröd och ett glas mjölk samt tittat på två tv-program. Jag har även hunnit läsa mailen här hemma samt kollat en del på tapeter på nätet. Jag hinner med väldigt mycket på en dag uppenbarligen, för detta är bara dagens händelser. Då icke att förglömma att jag även har arbetat så intensivt i 11 timmar att det fullkomligt skriker av värk i mina händer just nu. Jag får smörja in dem med Voltaren och hoppas på att det går över till i morgon.

Maskrosor

Vi har maskrosor i vår trädgård. Tusentals.

Facebook

Det känns lite trött... Facebook. Det har stagnerat. Det är inte särskilt kul egentligen. Inte alls. Jag tror att jag ska ta och försvinna därifrån. Ungefär som Fotosidan. På Fotosidan är det ju dock tusentals aktiva och fantastiskt roligt att se på alla bilder men jag har tröttnat. Jag verkar göra det ganska lätt.

Imorgon - efterlängtad fredag. Just nu, jävligt trött torsdagkväll. Jag konstaterade, ihop med min gamla vän Camilla, att jag förmodligen har ett avancerat stressrelaterat symptom. Jag känner i hela kroppen att tiden verkligen inte räcker till och det gör mig så vansinnigt stressad. Jag hinner INGENTING. Jobbade til 18, var på fotomöte till ca 19.45. Sen cykla hem, fort som bara den, för att hitta en hungrig tonåring framför datorn som undrade varför det inte fanns mat. Laga mat fort fort, vilket självklart inte går när man har bråttom. Springa runt med vattenkannan och vattna blommor som snart allihop är döda pga av torka. Samtidigt pratade jag i telefonen med Camilla 1. När jag lade på telefonen ringde Camilla 2. Sen ringde stora syster. Under tiden när jag pratade med Camilla 2 åt jag min kvällsmat. Då var klockan 21.30. Jag hann även röka många ciggaretter under alla tre samtalen.

Nu sitter jag här och är arg över att jag inte hann måla på toaletten som jag hade tänkt. Vart tar tiden vägen? Färgen hinner väl förvisso inte torka i den nyinköpta burken tills i morgon men jag vet ju att jag är lika trött i morgon. Det är väl bara att försöka kämpa på, för på lördagen MÅSTE jag rensa ogräs. Det går inte att vänta längre. Det ser inte klokt ut i trädgården. Det måste vara dagens I-landsproblem förresten... ja det är det!

...

Åhhh frikväll. Tack stora syster som tar hand om lilla syster och lille bror. Jag har varit på landet sen i onsdagskväll, några avstickare hit till det egna hemmet för att måla lister och pussa på L, men annars har tiden vankats av i det stora huset på landet. Jag har ju dock haft spöket att prata med men hon har varit väldigt tyst. Hon är väl inte så språksam just nu kanske. Barnen klarar sig själva så klart och jag har inte haft någon lust med stora projekt. Idag har vi dock bevistat Lek-och Buslandet i Örebro. Det var roligt. Listerna har blivit målade en sista gång, de ligger på tork i garaget. Och så är jag avundsjuk på Karin som har köpt Singstar. JAG VILL OCKSÅ HA! Och jag ska skaffa det så klart men det blev tomt i penningpungen denna månad då jag misskalkylerat rejält med semesterveckan i Sälen. Jag fick helt enkelt klara mig utan en veckas lön, det känns rätt bra i plånboken. Blääääääääääääää.............