14 år och till salu?

Surfar runt liksom. Kollar hus, kollar kläder, kollar facebook. Jag skulle ha åkt och köpt present idag men luften gick liksom ur mig på eftermiddagen. Tar tag i det i morgon i stället. Jag vet vad jag ska ha så det är inget problem som i vanliga fall där jag får springa runt och leta.

Åkte hem, lagade matlåda och läste ut min bok i stället. Den var ... otäck.

"14 år och till salu"

Jag citerar från Bokvideo och säger att jag håller med dem:

"Kan man rädda liv med hjälp av böcker? Kanske. Och om det finns skuggan av en chans att varna tonårstjejer och deras föräldrar så att bara en enda slipper uppleva det Tessan - vars sanna, svenska historia berättas här - utsattes för, så är det värt allt vi lägger ned på produktionen.

14 år till salu är helt enkelt den viktigaste bok som vi givit ut sedan starten 2001. Det är den sanna historien om hur en ung och på ytan helt normal och välanpassad svensk tjej rasar ned i nätprostitution och djup förnedring utan att omvärlden märker någonting. Och hur hon kommer upp ur sitt helvete igen. Att kalla boken för engagerande är att ta i på tok för litet. Alla som hittills läst 14 år... lägger den ifrån sig med en rysning och en önskan om att ingenting sånt här skall hända någon igen. Någonsin. Men också en beredskap för hur signaler skall tolkas och vad man faktiskt bör och kan göra som vuxen om en ungdom i närheten hamnar på glid. Detta är med andra ord en bok som alla vuxna och inte minst tonåringar själva verkligen bör läsa."

Skägg och skinnkläder

Hmmm hojklubbsfest igår. Män med skägg och skinnkläder i skum rökig lokal. Riktigt bra musik. Irländsk. En öl kostar 20 kronor. En drink... eller ja grogg då... kostar 45 kronor. Man kan bli pruttfull billigt med andra ord. Jag blev mest trött. Så jag åkte hem. Rätt tidigt faktiskt. Var hemma strax innan två tror jag. Idag är jag lika sliten som vanligt. Bakis.

Söndagsdramatik igen - toapappret är snart slut. Marimekkoservetter finns. Alternativt svarta servetter med dödskallar på. De färgar dessutom. Man kan med andra ord få en svart dödskalle i röven om man har otur.

Famnar

Jag läste just på en annan blogg att den tjejen var mycket "blå" idag och att hon hade velat haft en famn att krypa upp i. Jag inser ju hur bra jag har det när jag läser sånt. För jag har en sån. Fast ändå inte. Jag har det oförskämt bra helt enkelt. Den famnen kanske inte alltid vill kramas men ibland, som idag, gick det alldeles utmärkt. Jag behövde det verkligen. Och helt ärligt, jag tror att han behövde det också. Lite grann i alla fall, eller? Vi har haft pestiga dagar på jobbet båda två och ibland behöver man bara få vräka ur sig och kramas med någon. Om än bara för en liten stund.

Mina planer för morgondagens afton fick ändras just. Det gör ingenting. Jag ser fram emot morgondagens afton. Jag tror, eller inbillar mig, att jag behövs en smula. Det känns bra att vara behövd!

Det känns också bra att ha fått en kram av någon jag tycker om. Kramar ska jag tillägga. Och några pussar. Nu är det läggdags snart.

Jag är ledig på fredag. Det blir skönt!

Lördag

Åh en sån skön dag! Kaffe, makrillsmörgås och snart en lite utflykt. Det blir fint!

Ont om tid har jag gott av

Det blev ingen lapp på dörren. För det hade jag glömt bort tills jag läste det nyss i mitt förra inlägg. Jag har haft annat för mig. Så som att jobba och shoppat och ätit mat. Sovit har jag gjort alldeles för lite av. Ont om tid har jag gott av. K och P sitter nu på ett plan till Thailand. Carina från Kumla är redan där. Camilla A åker på söndag. Är det bara jag i hela världen som inte varit där ännu? Det känns så bara, jag vet att de ovanstående personerna i texten inte omfattar hela världens befolkning men låt säga att många har i alla fall varit där. Jag vill nog hellre åka till Malaysia i såna fall. Men hur ska det gå till? Jag har verkligen kommit på sne' kant med ekonomin, jag lever lite för mycket tror jag. Lever lite för gott på något vis. Tar inte hänsyn till sen utan kör på nu. Om jag fortsätter att köra på NU så kommer det ju aldrig att bli något SEN. Jag kanske ska ta ett extra-jobb? Vad kan det finnas för såna undrar jag?

Bröd och andra smulor

Nu ska jag snart åka hem till den frivilligt ofrivillige och tvångsmata denna med bröd från kondis och andra smulor. En söt kaka kanske? Med honung? Tja vi får se vad det blir som erbjuds. Detta får ske efter att jag tvingat mig själv till returpapperscontainrarna med skräp som jag sparat på i ett halvår nu snart. Alltså reklam. Reklamskit. Imorgon gör jag en lapp för att sätta på dörren. Om jag kommer ihåg det.

there will be another day

I know, know you are afraid

Darkness also frightens me

Ah, my friend, there will be another day

and I just know it will be okay

Come, come we will go from here

before it is all too late

before our dreams escape us

Yes, come, we will take the southern road, the path that we want for us two

out to the great blue

I know, know I am a naive

I believe, in goodness always

and I believe in love and in life

I know that sounds banal

but I will always believe

And we will go for days from here

Until everything that is difficult is far behind us

and with a kiss,

I will awaken you in the year …

Sötsaker

...och då menar jag både och. The Go Getters och godis som Frallis lämnade kvar. Musik. Dans. Öl. Snack. Och fan ... efterfest hade varit nice. Meeenn då vi är äldre än sist så blev det ingen. Allvar och sura barinnehavare. Men en efterfest hade varit nice. Joråsatt....

Leben

I' m ängstlich dass mein Leben don' t scheinen sehr interessant und I wirklich don' t wissen was, über das zu tun. Oder das heißt, ich don' t geben eine Scheiße in, was Sie an mein Leben denken - es ist meins und I don' t Sorgfalt.

Ich bin glücklich, dass es Freitag morgen ist und ich die Gelegenheit habe, auf Samstag-Morgen sehr lang zu schlafen. Möglicherweise gehe ich zum café für einen Tasse Kaffee mit einigen Freunden und dann habe ich wie 48, für freies aufzuwenden Stunden.

Ich liebe Babelfish. Es lässt es scheinen, wie ich wirklich Deutsches sprechen kann, obgleich es wie 14 Jahre war, da ich Lektionen nahm.

Leva livet?

Jag fick veta i dag av Kungen att jag är tvungen att skynda mig att leva livet innan jag fyller 36 år. Efter 36 får man bara ont i kroppen och är så trött på måndag att man somnar med pannan mitt i QWERTY-tangenterna. Eller kanske inte riktigt så men nästan. Jag har exakt 110 dagar och 45 minuter på mig.

Hur ska tiden räcka till? Eller är det så att jag faktiskt lever livet just nu fast jag bara inte begriper det? Har denna måndagen varit LIVET? Då är det fan illa... Vad är livet då? Vad är att leva livet? Förslag mottages tacksamt. Det kan väl inte verkligen vara att arbeta mellan halv åtta och halv fem, vara som en död sill (alternativt strömming beroende på vart du bor) allt för att sträva mot helgen där det ska drickas öl på BA i väntan på... ja just vaddå? Bakfyllan? Är det livet? Nej, nej, nej det kan inte vara så?!

Som sagt, förslag till att leva livet tages tacksamt emot!

Like living on the edge...

Joråsatt vi bestämde igår, jag och Frallis, att jag är den ultimata levnadskonstnären. Att jag verkligen utmanar livet och crazyar till vardagen. Verkligen "living on the edge" liksom. Jag hade nämligen bara två rutor kvar på toarullen i badrummet.... DET är crazy!

Då jag anser att utmaningar bara är spännande under en stund så är problemet åtgärdat nu. De två rutorna har fått sällskap av ett helt nytt obrutet paket av ICA's toarullar. Man får ju lov att hantera livet med måtta liksom.

Som en löpsedel på Aftonbladet

Väljer jag ut mina rubriker eller i alla fall brödtexten...

"jadu gumman.. jag gör som du vill.. eller ... kanske.."

35 vs 14

Jag erkänner att jag är 35 år men just nu känns det som att jag hamnat på 14-åringens nivå igen. Det är fantastiskt roligt! Jag vet inte, men jag tror, att mottagaren för mina tonårsfasoner tycker att det är ganska roligt också?! Det är ju faktiskt så att det är vi som bestämmer reglerna och ingen av oss kommer att få utegångsförbud eller indragen veckopeng bara för att vi fånar oss som vi gör. Vi är båda "vuxna" 14-åringar som bestämmer lekarna själva liksom. Det funkar! Det funkar väldigt bra. Det kanske funkar alldeles för bra?

Nå väl, jag har ju lovat mig själv att inte fara iväg med tankarna. Jag lyckas bättre och bättre. En timme i taget, en dag i taget och en vecka i taget. Sånt är jobbigt när jag i bland faktiskt måste planera längre än en vecka framåt. För tänk om jag inte vill göra det där som jag tvingats planera att göra? Tänk om jag hellre vill leka med andra?

I morgon ska jag sitta i samma bil som min chef i 12 timmar. Dagen därpå blir det 5 timmar. Det ska bli spännande!

What eveerrr....

Omnånundrarochifrågasättersåsägerjagbarasåhär....barasåattnivet!