Då minsann!

Jag har inte varit hemma en hel kväll på hela denna vecka. Det har med andra ord inte blivit särskilt mycket gjort. Men i helgen... då minsann. Fredagkvällen inleds med besök av vänner, hoppas jag. Lördagen fortsätter sedan med besök av vänner på förmiddagen samt ett nytt gäng på eftermiddagen. Söndagen ska sedan ett födelsedagsbarn firas, eftermiddagen kommer att gå åt. Söndagskvällen kommer sedan att gå åt att packa för på måndag åker jag bort för att stanna borta nästan hela veckan. Helgen därefter... då minsann... eller hur var det nu... jo jag ska ju åka till Sälen också, nästa helg. Vara borta ytterligare en vecka. Måste innan detta införskaffa mig skidbyxor eller hel dress, vet ej riktigt. Men sen... sen så kommer nog jag ha tid att göra ordning hemma. Då minsann! Eller?!

...

Av någon outgrundlig anledning så var det stört omöjligt att få sitta i alla fall i 5 minuter i fred idag. Jag har skrivit protokoll, det är inte roligt. Jag behöver koncentrera mig. Jag har blivit störd var 5 minut. Det är inte kul. Men det är L som stör mig var 5 minut och jag klarar inte av att vara särskilt arg på honom. Inte arg alls faktiskt. Nu är protokollet skrivet, ivägskickat för granskning och klockan är inte ens 21 ännu. Jag hinner se CSI! Äntligen! Första måndagen på flera veckor.

Sov gott folk, det ska jag göra!

Äntligen

Nu har vi äntligen städat färdigt i förra huset. Jag svär och blir förbannad varje gång jag flyttstädar, vilket har hänt rätt många gånger de senaste åren. Jag har ju flyttat sammanlagt 17 eller kanske är det 18 gånger i vuxen ålder. Många städningar blir det. Jag förbannar mig själv tusen gånger om för att jag inte hyr in en städfirma. Jag blir sen tyst och jobbar på av bara fan. Och vips, så är allt färdigt. 10 timmar, svullna och såriga händer, träningsvärk i hela kroppen, flottigt hår och hela hallen här nere med städgrejer, golvmoppar, dammsugare och taklampor som skruvats ner i förra huset. L slängde sig i soffan och jag gick hit till datorn. Vi är lika trötta båda två men nöjda med jobbet. Det var skinande blankt och rent, skrubbat överallt. Det känns bra. Dessutom är det inte värt de där 5 000 - 6 000 kronorna som det kostar med flyttstädning. Vi gjorde det bättre själva och kan lägga de pengarna på annat roligt, så som vår 45 000 kronors-räkning i stället.

Jag har just skrivit protokoll. Ett roligt sådant. En lista för vad som ska medtagas till semesterveckan i Sälen. Sälen-gruppen hade vin/mat-kväll här i fredags och beslutade följande (bland annat):

Medtages:
Glatt humör - Samtliga
Häftpistol - PåK
Fallskärmsavtal - Henrik

Pokermarker - Synke samt MåL
Bondespelet - PåK
TP - Synke
Kortlek - Synke
Bra lektyr till toalettbesök (ej Bibeln) - Peter och L-M

Chokladbollar rumstempererade - Matildas moster
Chokladbollar frysta - Matildas moster
Chokladbollssmet - Matildas moster

45 000

Vi har 45 000 kronor i räkningar denna månad. AHHHHHHHHHHhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh...!!! Billigt att bo i hus? Nej.

Något som dock är positivt är att jag nu mera kan titulera mig före detta sekreterare i fotoklubben. Tack för tiden som har varit! Jag kommer med förtjusning lämna över till nästa ansvarsfulle sekreterare Stephan. Eller den som för stunden vill skriva, vilket ingen vill, någonsin.


Ska tilläggas att det är endast denna månad som utgifterna ligger så högt. Sen kommer verkligheten och den är inte ens i närheten av 45 000. Det är minimalt högre än på förra stället. Skönt!

Det gick inte

Smul, det gick inte. Jag var tvungen att vara hemma idag. Magen har på riktigt sagt ifrån, jag får lov att lyssna på den. Jag är så jävla svag och har helt tappat energin. Det känns OTROLIGT konstigt för mig som oftast har saker att göra hela tiden. Så i morse bestämde jag mig för att vara kvar hemma och lyssna på min mage. Vi har haft diskussioner idag. Långa sådana. Jag vill bli frisk och magen vill vara sjuk. Som alltid när jag är hemma från arbetet har den lilla ångestdjävulen suttit på axeln också, så man kan säga att jag har i alla fall inte varit ensam idag. Jag har haft gott om sällskap. Magen och ångestdjävulen. I morgon får jag ignorera magen igen samt att så fort jag går till jobbet så försvinner ångestdjävulen automatiskt. Nästan. För ibland dyker han upp och påminner mig om allt det där andra som jag borde ha gjort istället för att jobba. Jag tycker att magen och ångestdjävulen kan åka till Cuba på semester. De kan väl snacka med Fidel Castro istället för mig. Fidel har ju gått i pension nu så han har säkert gott om tid. Om han ens lever vill säga.

Tungt idag

Idag var det tungt. Risig i magen som bara den. Det visade sig att kollegan Carina hade kräkits lika mycket som jag = måste ha varit smörgåsen på planet. Har suttit i möte från 11 till 16 = har inte hunnit med något av det som var planerat. Hann jobba över en stund men sen hade min bästa L glömt nycklarna så jag fick lov att åka hem. Det var skönt! Vi har hållt på med kartonger, städning, gardiner, burit byrå, tvättat golv, grejat och donat sedan klockan 17. Nu orkar jag inget mer. Det går dock dubbelt så fort att göra roliga saker när vi äntligen är två som är hemma.

Vive la France

Oj oj oj vilken vecka! Det är svårt att beskriva. Minimalt med sömn, fantastiskt jobbiga dagar, fantastiskt goda middagar, mycket jobb, väldigt intensivt, väldigt liten egen tid. Det låter fint att få flyga det privata jetplanet till Rivieran, bo på hotell och gå på konferens samt att äta massor av väldigt dyra skaldjursplatåer men sanningen är den att det var rätt jobbigt. Roligt men jobbigt. Framför allt för att jag satt i 4 dagar och förstod ingenting vad alla föreläsare sa. Det var ett fackspråk utan dess like vilket för mig, som inte vet något, inte betydde något alls. Och dessutom på diverse amerikanska accenter som bara i sig är svåra att förstå.

Jag var helt utmattad igår. Så utmattad att jag inte ens kunde äta mat utan att kräkas. Jag hade dessutom fått biljett till årets höjdpunkt som jag på inga villkorsvis ville missa - MELODIFESTIVALEN! Så det var bara att kräkas och sen ta sig samman. Bryta ihop och gå vidare. Det gick alldeles utmärkt. Rätt låtar gick vidare dessutom, fast jag är ju en stor fan av Carola så det var lite synd att de inte gick direkt till finalen. Kvällen var absolut helt suverän!

Kräkattackerna kan ju bero på att jag ätit något olämpligt förstås. En mozarella- och tomatmacka på planet hem är ett alternativ som jag funderat på.

Vi hade en fantastisk flygning hem. Det var klart väder hela vägen hem. Över Alperna gick solen ner så alptopparna såg ut att stå i lågor, jag knäppte bilder som en tokig. Hoppas att det blev någon fin i alla fall. Jag såg Nice, Turin, Hamburg, Göteborg och hela Västmanland i stort sett, upplyst i en fantastisk vy. Oslagbart!

Idag ska jag försöka göra något. Jag vet bara inte riktigt var jag ska börja. Eller jo, jag ska försöka äta något och sen kommer syrran för en kopp kaffe. Måste sen åka och handla diverse tillbehör, hämta gardinstänger och försöka få upp gardiner någonstans. Det ekar något vansinnigt i vårt stora fina hus. Det kommer att bli riktigt bra det här!

Den enda

Den enda musikupplevelsen som jag har med L som jag faktiskt relaterar till är faktiskt ...... bara en. Det är ju hemskt. Eftersom jag är en musikmänniska. Fast upplevelsen är inte alls att förakta. Jag har dock fler än en upplevelse tillsammans med honom men när jag tänker på L så är det en specifik händelse som mina tankar drar sig till. Nej det stämmer inte... det är egentligen flera men en som är särskilt viktig. Jag är så glad och tacksam att jag har fått dela en upplevelse som jag anser vara så viktigt med en människa som jag älskar. Det är nog få förunnat att göra det.

JA jag är full... väldans. Annars skulle nog inte sånt dravel komma ur mig .... om musikupplevelser. Men det är VIKTIGT, på riktigt.

Mer lyx

Tv:n funkar ju också.... jag missade det. Tur att L ringde från Värmlandsskogarna och berättade det. Vi har ett sånt stort hus så jag missade helt att tv:n är inkopplad! Lyx!

Jag är tillbaka!

Up and running... lyx.... både telefon och internet. Det är lyxigt. Jag har dock inte varit direkt drabbad då jag har spenderat 4 dagar på ön. Lidingön. Mina gamla "hemtrakter". Efter två dagar kändes det som att jag var med i Big Brother fast mer som i en variant av Fångarna på Fortet. Jag spenderade så mycket tid med 19 andra helt nya människor på en kursgård som såg ut som ett fort att det blev helt galet intensivt. Jag satte mig i bilen sent på den andra kvällen och åkte till centrum, där alla affärer var stängda så klart, bara för att få göra något annat. Tänkte handla lite på Ica men där var det också stängt - så klart. Så det var bara att vända om till fortet och gå till sängs.

Jag är helt slut. Måndagen inleddes med trasig baklucka på bilen, panik. Den var dock inte trasig bara lite småjävlig visade det sig. Försenad som en tok och rusningstrafik i Stockholm en måndagmorgon. Inte någon lyckad kombination. Jag hann dock. Jag hann till och med dricka kaffe och röka en cigg. Det är JIT. JIT är en ny variant på ett begrepp jag använt länge men som jag fått lära mig förkortningen av lite mer ingående under dessa dagar på ön. Ni får gissa vad.

Nå väl, i bilen till storstan började näsan rinna. Och den har inte slutat än. Så jag har haft snor i huvudet, hjärnan, näsan, under näsan, i 5 ton toapapper, papperservetter ... ja allt i pappersväg som går att snyta sig i, på hela huvudkudden och säkert nyste jag ut några liter på någon kursdeltagare också. Jag lyckades med bravaden att smitta säkert 5 - 6 stycken med min fantastiska förkylning på dessa dagar. Jag sade idag att "jag ville ju bara ge dem ett bestående minne av dessa dagar, att de skulle få ta med sig två tjocka kurspärmar och en förkylning hem". De var mycket otacksamma, då de inte ville ha förkylningen med sig hem.

Nu är jag otroligt tacksam att dessa dagar är över, jag har ALDRIG längtat hem så mycket som jag har gjort dessa dagar. Nu är jag hemma. Nätet är som sagt "up and running". Jag är mätt i magen och snart ska jag lägga mig och försöka sammanfatta vad jag skulle ha lärt mig på utbildningen om inte huvudet hade varit så fullt av snor. Just nu kommer jag bara i håg JIT, push, pull, EOQ, någon gammal gubbes matris och lego. Legobitar alltså.