Bloggandet

Fasiken, var tog helgen vägen?
Jo tack det var en trevlig midsommar. Jag drack många goda öl och vaknade ej bakfull. OBS, läs igen: jag vaknade EJ bakfull. Det har hänt något. Har tiden med bakfylla passerats? Jag lovar, jag kommer inte att sakna den. I promise!

Igår slö dag med promenad, tvätt, kortspel och mängder av godis. Idag familjemiddag. Inte så spännande men inte heller väldigt tråkigt. Helt ok. I morgon arbete. Inte ok.

Min Smul har slutat blogga. I alla fall på Smul-sidan. Det är synd tycker jag. Hon skriver så fint. Jag tror att jag ska lägga ner det här också. Jag vet faktiskt inte till vilken nytta som jag gör det här. Jag skriver för visso för min egen del men om det vore mina riktigt innersta tankar kan jag väl skriva dem i en dagbok för jag vill verkligen inte att någon läser dem. Så klart.

Ska fundera på det här mer...

Det trodde jag aldrig

Det trodde jag aldrig, att dessa dagar skulle gå så fort?! Det är ju redan torsdag imorgon och sen är vi lediga hela fredagen, lördagen och söndagen. Härligt! Det blir garanterat sovmorgon på fredag! Så länge jag kan!

Det är och har varit kämpiga dagar på arbetet. Jag ser ingen ljusning. Det är tufft. Kanske är det mest omgivningen som är jobbig, jag vet inte riktigt. Det är för många bittra och sura människor på en och samma plats. Ingen som pep-talkar eller ställer sig och skriker "nuuuuuuuuuuuuu kkööööööööörrrrrrrrr vvvvviiiiiiiiii". Ingen laganda. Jag är i allra högsta grad ovillig till att göra det där lilla extra, inte ens för mina kollegors skull. Det är lågt, jag vet, men jag har verkligen tappat lusten. Det kommer förmodligen tillbaka men det är svårt att vara positiv när 25 personer runt om mig varje dag berättar, hela tiden, hur pissigt allt och alla är. Nu har även dessa kommentarer letat sig in i min hjärna. Jag har försökt under en längre tid att inte släppa in kommentarerna men nu limmas de fast i minnet som på flugklisterband. Till slut deppar huvudet ihop, humöret och viljan. Där är jag nu. Negativ spiral, går fort utför - tar lång tid att bygga upp till en ny positiv spiral.

Lite ledsen är jag nog för andra saker också, eller om mitt jobb har en bidragande faktor med i dessa tankegångar kan jag inte riktigt svara på. Det känns tungt oavsett. Jag är, just idag, inte särskilt sugen på att fira midsommar alls. Faktiskt. Det går förmodligen över.

Dansk skalle

Jo då. Jag har en dansk skalle. Skallebank i alla fall. Det var länge sen jag drack så inihelvete mycket alkohol. Faktiskt. Du tror säkert inte på mig men så är det. Vi har besök av en dansk i helgen. Till i morgon bitti. Vi har druckit öl. På bankett. I fredags var jag på 40-årsfest. Jag drack en del då också och hade väldigt trevligt. Kul att träffa nya människor, åt god mat och hade kul. Idag är jag trött så att huvudet skriker åt mig att gå och lägga mig. Det gjorde jag också - på eftermiddagen så jag kan nog inte sova nu istället. Jag valde att sova istället för att klippa gräs. Så nu har jag ångest över det istället. Jävla hjärna att jobba emot mig hela tiden.

Det är ofantligt lätt att förstå danska - när man är full. Det är helvetiskt svårt att förstå den morgonen efter - när man är nykter. Vi pratar på engelska istället. Det är enklast så.

Vi var som sagt på bankett igår. Jag har aldrig i hela mitt liv dansat så mycket styrdans någonsin. De äldre danska herrarna var väldigt glada i att dansa - nära. Och pussa på kinden. Det kändes udda. Inte otrevligt men udda. Jag och Nettan hade oroat oss 100% i onödan över vårt klädval. Det gick tydligen alldeles utmärkt att komma i svarta urtvättade byxor och en gammal tunika med blommor på också. Vi konstaterade, nästan omedelbart efter att jag i stort sett trillade ut ur taxibussen, att vi helt klart hade felbedömt klädvalet. Nåväl, vi var i alla fall extremt snygga. Tur var väl det!

Det dunkar i den onda foten idag. Ska till ortopeden på onsdag, mycket passande.

...

Hit ska jag åka någon dag på min semester. Det kanske är någon som vill följa med?

Idag har jag städat vårt hus, i alla fall 2/3 av det. Jag har även lekt leken "pimp my guestroom", så gott det går utan så väldigt mycket pengar. Nu saknas det bara några tavlor på väggarna och kanske, bara kanske en blomma i fönstret så duger rummet åt vilken dansk 30-åring som helst. Det är en sån som ska bo där i helgen nämligen. Han har ju förvisso inte en aning om att det tills igår var ett riktigt skräprum och han hade med all säkerhet inte brytt sig särskilt om det. Problemet är bara att JAG vill att det ska vara fint. Rent och fint. Vi har inte riktigt samma krav min sambo och jag. Det är synd ibland. Det är jobbigt att ta hand om 185 kvadratmeter själv + trädgård med massor av ogräs och en konstant full tvättkorg (var fan kommer alla kläder ifrån?). Det är dock svårt att kräva att han ska hjälpa till när han sitter på ett flyg från Tyskland.

Just nu väntar jag på att maskinen ska bli färdig så att jag kan slänga in det i tumlaren.

Vilken otroligt tråkig onsdagkväll!

Dagens i-landsproblem

Popcorn. Skal. I halsen. Det gör ont.

Every day is a new day

Jag har varit och fotograferat. Det var länge sen. Det gick fort och var inte lätt. Tonåringar på bångstyriga hästar som vägrar hoppa hinder. Hästarna alltså. Då blir tonåringarna tjuriga. Om de bara ville lyssna. Tonåringarna alltså. K till exempel. Hon vet att "Lilla blå" vägrar hoppa över vattenhindret. Det vet hon redan innan. Jag ser på hela kroppshållningen på K att det enda hon tänker på är att hästen kommer att vägra. Axlarna sluttar och hon ser nästan gråtfärdig ut. Vad tror du händer? Klart att hästen vägrar. Flera gånger.

Om K hade haft en bra mental träning innan hindret så hade förmodligen inte hästen vägrat. Men sånt vill inte tonåringar lyssna på. Alls. Och särskilt inte om det är moster som säger det. När hon sen blev lite förbannad, d v s bestämd, så hoppade ju hästen över. Den känslan borde hon ha haft innan tävlingen började och överfört den till hästen. "Lilla blå - Det är ingen idé att du ens tänker tanken på att vägra.... för vi ska över hindret!". Varför lär inte ridlärarna ut mental träning?

Jo tack

Jo tack, idag har jag nästan fått sittsår i rumpan. På sin höjd har jag gått in och hämtat lite vatten. Jag har vältrat mig som en strandad knubbsäl på solsängen från 1976. Min är orange. L's är blå. Båda har stora vackra 70-talsblommor. Det hettar på ryggen och den omtalade latmasken verkar vilja bo kvar i mig hela dagen i morgon också. Jag har säkert rökt 20 cigg och ätit 3 mandelkubb. Och druckit kaffe. Sovit en stund. Läst en bok. Och vältrat mig. Och numera bor vi så förspänt att alla utomhuskonserter på restaurangen/klubben 150 meter bort kan avnjutas i vår egen trädgård. Ikväll har jag lyssnat på Nationalteatern. DET är inte illa pinkat. Jag fick t o m sjunga med i flera låtar. L skäms lite när jag gör så men det bjuder jag på. Jag applåderar gärna också. Då skäms han ännu mer. Fast min favoritlåt vet jag inte riktigt vad de gjorde av. Det lät för gräsligt. Hanna från Arlöv.

Igår firade vi sommarlovsmiddag i goda vänners lag. Jag lekte lite med tanken att även jag kan få njuta av ett sommarlov, om så ett väldigt kort sådant. Det vill säga endast 3 dagar men ändå ett litet lov. Det var mest därför jag vältrade mig i min vackra 70-tals solsäng idag. För att njuta av sommarlovet. Jag lyckades till 100 %.

Ny månad, nytt liv?

Mitt nya liv har passerat gränsen för länge sen. Jag skulle ju för flera veckor sen börja med min cykelträning. Jag har verkligen inte givit mig tid till att ens börja med den. För jag vet helt ärligt inte när jag ska hinna. Tiden räcker inte till och då ställer jag mig frågan - vad gör jag om kvällarna egentligen? Kvällsrapporten för dagen gäller:

Mamma hälsade på som hastigast. Hon har inte varit här sen 1 februari då hon bor några mil bort, 18 mil närmare bestämt tror jag. Eller är det 20 kanske?

När åkte var jag på toaletten ett tag.

När det var färdigt lade jag in tvätt i maskinen.

När det var färdigt pratade jag med en kompis, som förresten lovade att ringa upp vilket hon inte gjort ännu och lär inte göra heller då klockan är sent slagen.

Efter det pratade jag med min syster.

Efter det satte jag mig vid datorn för att arbeta med vissa uppdrag som jag skjutit på i flera veckor.

Sen lagade jag mat till tonåringen som kom hem.

Pratade med min syster igen.

Vi åt.

Jag hängde tvätt.

Lade in en ny maskin. Då var klockan 21.14.

Fastnade framför tv.

Pratade med sambon som arbetat 14 timmars dag.

Nu har jag nyss hängt upp den sista maskinen med tvätt. Klockan är 23.52.

Jaaaa idag var kanske inget lysande exempel på tidsaspekten gällande cykling för jag hade verkligen kunnat hinna offra en halvtimme på det men jag är rätt trött när klockan är 21 på kvällen och inte alls särskilt sugen på att sätta mig på hojen och cykla en mil. Är det ok att känna så?