Dynor

Hur kul är det att lägga pengar på dynor till utemöblerna? Vill du att jag ska berätta? Då gör jag det... det ä r i n t e r o l i g t a l l s. De är dyra och fula och jag är trött på att sy egna överdrag så jag tänkte att jag skulle kosta på mig att köpa färdiga dynor. Det går ju på en smärre förmögenhet. Jag har inte en smärre förmögenhet. Och fula är de. Faktiskt. Och dyra. Det är ju inget jag direkt vill gå och fundera på, om jag glömt dem ute någon gång. För tänk om dynjävlarna inte finns kvar när jag kommer hem utan har blivit stulna. Ska jag verkligen behöva ägna min tid åt att fundera på stulna dyra dynor till utemöblerna? Det kanske går att ta en extra dynförsäkring, där man får betala en minst lika dyr avgift varje månad för att vara säker på att man kan får tillbaka pengarna om de blir stulna? Eller ska jag kanske skaffa ett dynlarm som tjuter så fort man lyfter på dynan - om man inte har slagit av koden vill säga - vilket ju jag skulle komma ihåg att göra varje gång. Om jag nu mot all förmodan skulle komma ihåg dynorna så kan jag ju alltid köpa en väldigt dyr och ful plastbox att stoppa dem i. Det går säkert att hänga ett lås på den fula och dyra plastboxen. Och installera ett larm på den också.

Jag är glad att det är långledigt så att jag kan ligga och fundera på detta medan tulpanerna slår ut i trädgården och jag har inga dynor att sitta på i mina gamla möbler.

Det tar sig

Väggarna i badrummet blev lite vitare idag än i går. Jag hoppas på en sista strykning i morgon om L ids köpa mer färg på sin lediga dag.

I söndags var den stora UJ UJ-dagen. Kvällen innan den stora UJ UJ-dagen var väldigt trevlig. Väldigt.

Toalett

Uppenbarligen tror jag att allt är som på tv. Man bara zappar lite ett tag och vips så har Martin/Ernst varit där och gjort om toaletten. Så är icke fallet. Jag kom till insikt idag under min cykeltur. Jag har fått nog av mig själv. Alltså, jag har fått nog av min tro på att allt liksom löser sig självt. Det kommer aldrig att inträffa.

Därför cyklade jag hem och började genast att ta tag i den fantastiska toaletten. Tapeten är som på bilden. Nu ska den väck. Eller i alla fall målas över. Jag har plockat bort allt och skurat flera gånger. För den som inte är så kräsmagad kommer här lite info om vad som fanns där inne. Om du är min vän och kanske kommer att använda denna toalett någon gång och inte vill veta vad som fanns där inne - sluta läs här!!!!

På väggen, bredvid toalettstolen, fanns åratals lager av intorkat urin. För i hela helvete... inte konstigt att toaletten har luktat väldigt illa?! Jag torkade och torkade och torkade med målarsoda, flera lager, och sen igen med vanligt vatten. Spyorna åkte hiss i halsen. Jag kan inte begripa att jag inte har sett det. Fast jag har nästan aldrig varit in på den toaletten heller, vi har ju liksom två till att välja mellan. Jaa vi har tre (3) toaletter.

I morgon kommer första lagret vitt på. Jag får hoppas på att det inte kommer att bli pissgult bara.

Ernst och Martin

Hur illa kan det vara? Måste ner och undersöka!

Brun utan sol

Min korta kväll som blev lång... för nu är det egentligen alldeles för sent för mig att vara vaken men jag vill liksom njuta av min ensamhet en liten stund till!

Hem vid 18-tiden, tvättat en maskin, ätit pastasallad, pratat med mamma, tittat tv, hängt tvätt, vattnat blommor, pratat med L, pratat med stora syster, bakat en chokladcheesecake till fikakollegorna, tittat på Medium, tittat på House, mailat lite, läst nyheter, chattat med Kalle K, plockat ur diskmaskinen, plockat i diskmaskinen, druckit lite kaffe, rökt flera ciggaretter.... Jag har ju fan hunnit hur mycket som helst.... till och med att bränna 200 gram mörk choklad i micron så att det började ryka i den. Tur att jag hade 200 gram till! Kollegorna får vara mina försöksdjur i morgon.

Nu har jag just smörjt in mina torra ben med lite brun utan sol-kräm. I morgon vaknar jag och har lika bruna ben som efter Tobago, eller hur?

Me very happy it is friday tomorrow.

Scones med björnbär

Dagens tips:
Varma scones med Philadelphiaost och björnbärssylt på Waynes coffee. Oemotståndligt!

KJ1 och KJ2 har avnjutit varsin denna afton för att sedan leka tankleken och handla-utan-pengar-på-ICA-kortetleken.

Jag firar

mitt 200:e inlägg med att berätta att mina händer är gamla och rynkiga. Eftersom jag har druckit alldeles för mycket vin hänger inte mina ögon (och fingrar) med och ögonen säger att mina händer är jävligt rynkiga. De var som sammet för länge sen. Nu är de rynkiga. Naglarna är avbitna i en konstig sorts reaktion och händerna är RYNKIGA och på fyllan är det fan inte lätt att hitta rätt... bland tangenterna. USCH FÖR GAMLA RYNKIGA TANTER!

...

Jag vill så gärna köpa nya kläder. Jag vill så gärna ha något nytt. Jag letar och letar på nätet men inget känns bra. Helst skulle jag vilja gå ner en sisodär 30 kilo också men det lär inte hända över en natt. Eller? Jag faller alltid för blusar i spräckliga grälla färger. Jag har köpt tonvis av dem. Jag använder dem aldrig så nu har jag bestämt mig för att aldrig köpa dem mer. Ögats makt är dock starkt och är det något jag faller för så är det mönster och färger. Den på bilden är rättså mild ändå, jämför med alla spektakel som jag kastat under åren. Jag passar ju helt enkelt inte i det. Konstigt att jag aldrig lär mig.

Jag är grymt glad att det är fredag i morgon. Vindrickarkväll i Valskog. Nice!

Biltvätt, daimchoklad...

Äntligen hemma, House, två cigg, kyckling med Phad Thai-sås, lite pasta, sallad, två glas apelsinjuice, Nyheterna, väckt L tre gånger i soffan, Expressen, Facebook, bloggar, lösa korsord, sova.

Graven. Vi var till graven idag också. Tände ett ljus för mormor. Hon skulle ha fyllt 83 år idag. Det är gammalt. Jag hoppas att hon har det bra där hon är. Jag hittade hennes gamla gardiner i en låda förra veckan. Det luktar fortfarande mormor. Vilket ju självklart är helt orimligt eftersom det i år är 10 år sen hon dog men när jag luktar på dem så luktar det mormor i alla fall. Saknade är fortfarande väldigt stor. Efter 10 år. Visst är det konstigt?

Grisen i säcken

Akta dig för att vara tjock och vilja ha fina kläder. Jag lovar, det är i stort sett omöjligt. Det finns inga hyrkläder och jag har ingen lust att lägga ut 2500 kr på en klänning som jag inte ens kan få prova i en affär. Köpa grisen i säcken helt enkelt. No way. Åhhh så tröttsamt. Ja självklart kan jag gå ner i vikt. MEN måste jag behöva göra det för att kunna få bära en fin klänning, som jag skulle betala dyra pengar, för i 10 timmar? Grisen i säcken är ju förresten väldigt roligt att säga, det blir ett dubbelt budskap. I alla fall när det gäller mig. Jag kanske till slut ändå får gå omkring i en säck, det är det enda som jag kommer att kunna ha på mig!!

Amelia.... punkt 13

Glömde skriva att punkt 13 var: Fotsvett. Om man är väldigt stressad får man lätt fotsvett.
Den punkten ingick INTE i de punkter som jag kryssade för, de som passade in på mig.

Stress i Amelia

I en tidning jag fick av min stora syster fanns 13 punkter som innehöll 13 olika symptom för stress. Jag hade 10 rätt av 13 möjliga. Det var rätt många det. Jag anser mig dock inte vara ett dugg stressad så jag vet inte riktigt hur dessa 13 punkter är uppbyggda. Förmodligen som ett horoskop, det ska passa in på alla.

Nu är det snart lax och potatis. Det ser jag verkligen fram emot.

Tyger och gardiner

Jag samlar på gardiner och tyg. Uppenbarligen. När jag trodde att jag hade plockat ur den sista kartongen med tyger så hittar jag en till... och en till... och en till. Knepigt det där. Vad ska jag med gardiner från 1991 till? De kommer aldrig att bli moderna igen.

Liten blir stor

Min lilla tjej fyller 15 år idag. Det känns konstigt. Nyss var hon liten och nu är hon stor. Hyfsat i alla fall. Och jag vet hur de kommande 15 åren kommer att vara. Det är tufft. Hon kommer att bli kär, lycklig, bli väldigt full, spy i en buske, ha sex, bli sårad i mängder, börja jobba, kanske flytta ihop, förmodligen flytta i sär, bli osams med kompisar, bli sams med kompisar,ta studenten, ta körkort... och tusentals andra saker. Usch vad jobbigt. Helt plötsligt känns det rätt bra att ha gjort allt det där, i alla fall allt det jobbiga. Det roliga kan jag sakna men det jobbiga saknar jag inte alls.

Förresten så sprang jag rakt in i en av de väldigt jobbiga sakerna häromdagen. Vi var väldigt duktiga på att ignorera varandra. Det finns väldigt få människor som jag tycker så extremt illa om. Jag antar att känslorna är ömsesidiga. Denna gång gick det över rätt snabbt, jag har inte ens drömt mardrömmar. Det innebär att jag växer som människa. Skönt!